163 Bungert—Busch 164 Adolf Busch. en sensträng och en mellan strängen och stången inklämd oxblåsa. Strängen trakteras med en träsåg, som åstadkommer ett ljud påminnande om en trumvirvel. B. var vanlig under 1600-talet men återuppstod i förädlad form under förra världskriget och tillverkades fabriksmässigt i Markneukirchen för att ersätta slagverket i små byorkestrar och skyttegravarna. Bungert, August, 1846—1915, tysk tonsättare och diktare. B. har komponerat symfonier och andra orkesterverk, en pianokvintett (prisbelönad) och annan kammarmusik, pianoverk och sånger. Mest är han dock bekant genom sitt försök att skapa ett motstycke till Nibelungens ring i tetralogin Hellenische Tv el t (1896—1903), vilken uppfördes i olika tyska städer och t. o. m. ledde till bildande av ett B.-Bund (1911). Företaget var naturligtvis dömt att misslyckas. Han har även skrivit en komisk opera Die Studenten von Sala-manca (1884), ett mysterium Warum? woher? wohin? och musiken till M. Grubes scenbearbetning av Goethes Faust (1903). Buononcini se Bononcini. Buret föredrag (it. portato, ty. getragen), föredragsmaner, där varje ton i melodin ”bäres fram”, vid sång 1. stråk- och biåsinstrument genom crescendo-diminuendo på varje ton, som i de båda förra fallen ofta förbin- des genom hörbara glissandi (porta-menti), vid pianospel genom framhävande med uttrycksfullt anslag och stundom även rubati (”patetiska anti-cipationer”) samtidigt med att ackompanjemanget spelas i tempo. Burlesk (fra. burlesque) karaktärs-stycke av komisk karaktär. Burman, Eric, 1692—1729, direc-tor musices i Upsala 1719—27. Han kom till universitetet 1707, grundade 1716 en matematikskola i Stockholm, verkade senare som adjunkt i matematik i Upsala och blev professor i astronomi 1727. Under B:s tid som dir. mus. stod musikodlingen högt vid universitetet. Hans collegium musicum blev vida berömt och omnämnes såväl i Matthesons Ehrenpforte som i Fétis’ och Gerberts musiklexika. Burney [bö'rni], Charles, 1726 —1814, engelsk musikforskare, väckte först uppseende som pianovirtuos och komponist. Under två berömda resor på kontinenten (1770 i Frankrike och Italien, 1772 i Holland, Tyskland och Österrike) samlade han materialet till sina musikkritiska och musikhistoriska arbeten, som blivit av stor betydelse för vår uppfattning av musiklivet under 1700-talets senare hälft. Han skrev The present state of music in France and Italy, 1771, The present state of music in Germany, 1773, A general history of music, 1776 ff. Busch, Adolf, f. 1891, tyskfödd violinist och tonsättare (schweizisk medborgare), studerade hos W. Hess och B. Elder ing i Köln samt beskyddades av Steinbach och Reger. Han blev 1918 professor i violinspelning vid Berlinkonservatoriet, har grundat en av samtidens bästa stråkkvartetter och en pianotrio. B., som numera är verksam i U. S. A., hör till eliten av vår tids violinister. Som Bach-, Beethoven- och Brahmsspelare fortsätter han traditionerna från Joachim, som tolkare av Max Regers violin- och kammarmusik har han bildat skola. Sedan 1917 har han ofta konserterat i Sverige. Som tonsättare har han framträtt med orkesterverk, kammarmusik, soloverk för violin, altviolin och violoncell, violinkonsert, pianokonsert samt orgelstycken.