177 Canzonetta—Carole 178 ett litet instrumentalt stycke (t. ex. hos J. Raff, B. Godard). Canzonetta (it. ”liten sång”) se C a n z o n e. Capo (it.), ”huvud”, början på en sats. Capo tasto (it.) ”huvudband”, vid gitarrspel en flyttbar sadel, som anbringas över strängarna för att underlätta spel i de högre lägena och i eljest svår spelade tonarter. Capriccio [-i'ttcå] (it.), c a p r i c e [-i'ss] (fra.) ”bocksprång”, stycke av nyckfull karaktär. Jfr Scherzo. I litteraturen för soloviolin är c. ett etydartat stycke. Av musikaliskt värde är t. ex. Paganinis 24 capricer. Hos Haydn kan c. betyda en instrumental sats i långsamt tempo och fri form. Caprico'rnus, tysk komponist, se B o c k s h o r n. Carelius, Johan Emil Set, f. 21/2 1878, hovmusikhandlare, dirigent. Åren 1898—1925 var C. dirigent i Stockholms allm. sångarförening, andre dirigent i svenska sångarförb. från 1927. Den mest betydande insatsen som dirigent har C. gjort i Sångsällskapet De svenske. Med denna kör har C. företagit sångarfärder såväl pä kontinenten som i Amerika. Carezza'ndo, c a r e z z e'vole (it.) .”smekande”. Cari'ssimi, Giacomo, 1605— 1674, italiensk oratoriekomponist, var domkyrkoorganist i Tivoli, senare kapellmästare i Assisi och slutligen i San Apollinare i Rom. C. var 1600-talets störste mästare på oratoriets område. Bland hans verk må nämnas Jefta (utgiven med svensk text av Sven E. Svensson hos Nordiska musikförlaget), Balthasar, Job och Salo-mos död. Carl heim-Gyl lensköld, Sigrid, 1863—-1938, pianopedagog, fick sin utbildning vid Stockholmskonservato-riet och i Wien för *Leschetizky. 1889 öppnade hon Stockholms musikinstitut, som åtnjöt stor popularitet som utbildningsanstalt för pianister. Carlman, Gustaf, f. 5/3 1906, kördirigent. C. avlade org.-, kantors-och m.-lär.-ex. 1931 och 1936 vid konservatoriet i Stockholm. Från 1931 —36 verkade C. som organist i Tve-åker och Spannarp och var samtidigt dirigent i K. S. V:s Hallandskör. Han har komponerat talrika verk för orgel samt kyrkomusik. Carlson, W e r t h e r, f. 6/12 1885, musiklärare och tonsättare, utbildad vid konservatoriet i Stockholm samt i piano för Knut Bäck. Han är verksam ss. musiklärare vid Göteborgs östra realskola och Göteborgs folkskolor. C. har skrivit Körsängbok för läroverk och ungdomsskolor, Röstens naturliga användning m. m. samt har komponerat kantater och andra körverk samt solosånger. Carlsson, Bengt Ivar, f. 1890, finländsk dirigent och tonsättare. Efter studier vid Helsingfors musikinstitut och i utlandet var C. altviolinist i Helsingfors stadsorkester samt verkade dessutom som musikkritiker. Han är numera dirigent för Akademiska sångföreningen, Muntra musikanter och Svenska oratorieföreningen i Helsingfors och för Finlands svenska sångarförbund samt lärare i musikteori och -historia vid musikkonserva-toriet i Helsingfors. C. har komponerat kammarmusik, kantater samt körverk. Carlsten, Per Vilhelm, f. 15/11 1899, violinist. C. antogs vid tolv års ålder vid konservatoriet i Stockholm och fick som lärare i violin Lars Zet-terquist och Charles Barkel. C. är anställd vid hovkapellet, där han är konsertmästare i andra violinstämman. I egenskap av pedagog är han verksam vid Richard Anderssons musikskola. Han är dessutom lärare vid A. B. F. och har för Lundholms musikinstitut redigerat en violinskola. Carmagnole [-anjå'll] (fra.), en revolutionssång komp. 1792; även en dans, som dansades efter denna melodi. Carmen, opera av Bizet, texten av H. Meilhac och Louis Halévy (efter P. Mérimée) (sv. övers, av Frans Hedberg), uppf. f. f. g. i Paris 3/5 1875, i Stockholm 22/3 1878, 1/1 1944 spelad 842 ggr. Carmen (lat.) dets. som C a n t u s. Carole [karå'11] (fra.), medeltida dansvisa av rituell art, fortfarande förekommande bl. a. hos katalanerna. I England kallas ännu folkliga julsånger för Christinas carole.