183 Cavalleria rusticana—Cembalo 184 Celesta. Cavalleri'a rustica'na se P å Sicilien. Cavalli, Francesco, 1602—1676, venetiansk operakompositör, var bl. a. anställd vid San Marco i Venedig (1617 sångare, 1628 andreorganist under Monteverdi, 1665 förste, och 1668 kapellmästare). C. var jämte *Cesti den störste venetianske operamästaren efter Monteverdi. Av hans 42 operor må nämnas Giasone (1649), Diclone (1641) och Ercole amante (1662, till firandet av Ludvig XIV:s bröllop). ”Huvudelementet i C: s operastil är den långa solosången i sluten form, arian, som begagnar sig av variationsform (passacaglia 1. ciacon-na), varvid de enstaka variationerna skiljas åt av små recitativ 1. orkesterstycken. C:s verkliga storhet låg främst på deklamationens område; den storhet varmed han kunnat uttrycka dystra stämningar, en smärtsam sorg, ett avsked, en olycka, är måhända alltjämt ouppnådd.” (C.-A. Moberg). Cavarado'ssi, den manliga huvudrollen (tenor) i Puccinis opera *Tosca. Cavati'na (it.), förminskningsform av c a v a t a, det melodiskt avrundade slutet i ett recitativ), liten aria utan alternativo och da capo. Förekommer under romantiken även ss. instrumentalform (t. ex. i Beethovens ”stora” B-durkvartett). Cebota'ri, Maria, f. 1910, rumänsk-tysk operasångerska (sopran), sedan 1930 engagerad i Dresden och sedan 1934 i Berlin (Staatsoper). Cecilia, musikens skyddshelgon,död som martyr 230. Hennes minnesdag, 22 nov., har alltsedan medeltiden firats med musikfester. Cecilia nism kallades den rörelse inom katolsk kyrkomusik som under romantiken sökte återuppliva den rena a cappellastilen (se Pales-trinastil). Med detta mål bildades 1868 av Franz X. Witt Allgemei-ner deutscher Caecilienverein, med påvligt stöd från 1870. Efter att tidigare ha bekämpat den kyrkliga instrumentalmusiken har c:en på sistone intagit en mera moderat ståndpunkt. C-dur, tonart med c som * grundton och C-durklangen (c-e-g) som Monika samt utan förteckning vid klaven. Den rena C-durskalan består av tonerna c-d-e-f-g-a-h-/c- etc. Cele'sta [tce-] (it.) ”den himmelska”, ett 1886 uppfunnet stålstavs-klaver med omfånget c1—c5 (noteras c—c4). C. har fått stor användning i den moderna och högromantiska orkestern, ofta tillsammans med harpa 1. piano (som t. ex. i Hugo Alfvéns Uppenbarelsekantat, intermezzot). Celestin [-tä'] (Fl orid or), den manliga huvudrollen i Hervés operett *Lilla helgonet (Mam’zelle Nitouche). Cello, förkortning av it. violoncello•, cellist violoncellist. Cembalo [töä'-], clavicembalo (it.), clavecin (fra.), Kielflü-gerl (ty.),virginal (eng.), (tangent-) cymbal, klaverinstrument, där strängarna knäppes, ursprungligen med korppennor, senare med små läderbitar 1. stålstift. Eftersom kraften, med vilken man anslår tangenten, inte inverkar på tonstyrkan, saknar man möjlighet att på c. åstadkomma ett crescendo. Nyansförändringarna erhålles genom olika stark intonering av de båda tangentborden — c. har i regel två — samt genom oktavkopplingar. C. har uppkommit ur cymbalen (hackbrädet) och dess storhetstid sam