185 Cembræus—Cessess 186 manfaller med generalbastiden. Sin största betydelse hade den just som generalbasinstrument men även som soloinstrument, först i England (jfr Virginal), senare i Frankrike (Couperin m. fl.), Italien (D. Scar-latti) och Tyskland (Kuhnau, Tele-mann m. fl.). C. undanträngdes på 1780-talet av hammarklaveret (se Pianoforte) men har under detta århundrade återigen kommit till sin rätt både som soloinstrument (framförallt genom den berömda c.-virtuo-sen Wanda Landowska, som har fått många efterföljare) och som beledsagande instrument vid uppförande av musik från generalbastiden. Under senare årtionden har även en modern repertoar uppkommit för c. Genom c.-spelet har uppstått en karakteristisk c.-melodik, som på grund av c.-tonens korthet i sångbara partier ofta är utsmyckad med drillar och andra pryd-nadstoner (se notex.). Jfr även S p i -nett, H a r p s i k o r d och K 1 a v i-k o r d. — L i 11.: T. Norlind, Musikinstrumentens historia, 1941. Cembræus, Folke Vilhelm Gösta, f. 4/3 1895, operasångare (baryton). Elev av Gillis Bratt, Torsten Len-nartsson, Martin Oscar. Engagerad vid Kungl. Teatern sedan 1922. Bland hans förnämsta roller märkes Papa-geno i Trollflöjten, Loge i Rhenguldet, Silvio i Pajazzo. Cent, 1/1200 av rena oktaven I. 1/100 av ett tempererat halvtonssteg, intervallmått, hittills huvudsakligen använt av den jämförande musikvetenskapen. C. ger en åskådligare bild av den absoluta storleken hos ett intervall än angivande av de absoluta 1. relativa svängningstalen. Fördelen med användandet av C. vid tonbestämning framgår av nedanstående jämförelse mellan de olika grader av den Telemann, Fantasia för cembalo. Cembalo. stora tersen, som förekommer i vårt tonsystem: Relativa svängningstal Cent Tempererad storters 1 643:1 305 400 Pythagoreisk „ 81:64 408 Naturlig „ 5:4 386 Jfr även tabellen under art. T o n -bestämning. Cess, den med ett *kromatiskt halvtonssteg sänkta tonen c, vid *tempere-rad stämning samma ton som h, vid *pythagoreisk stämning 24 *Cent, d. v. s. ca 1/4 halvtonssteg, lägre. Cess-dur, sällan förekommande tonart med cess som *grundton och Cess-durklangen (cess-ess-gess) som tonika samt sju b-förtecken (för h, e, a, d, g, c och f) vid klaven. Den rena Cess-dur-skalan består av tonerna cess-dess-ess-fess-gess-ass-b-/cess- etc. Cess-moII saknar praktisk betydelse som tonart och förekommer endast ss. tillfällig utvikning från andra tonarter och då oftast enharmoniskt förväxlad till h-moll. Däremot förekommer cess-mollklangen (cess-essess-gess) som mollsubdo-minant i Gess-dur. Cessess, den med två *kromatiska halvtonssteg sänkta tonen c, vid *tempe-rerad stämning samma ton som b, vid *pythagoreisk stäm