189 Cherubin—Chitarrone 190 ter), kyrkomusik och vokalmusik för olika besättningar. Cherubi'n [ke-], ynglingaroll i Mo-zarts opera Figaros bröllop; sj unges nästan alltid av en sopran. Cherubi'ni [ke-], Luigi, f. i Florens 1760 (döpt 15/9), d. 15/3 1842 i Paris, italiensk-fransk klassiker av största mått. C. fick sin första utbildning av fadern, blev senare elev till B. och A. Felici, Bizarri, Castrucci och slutligen från 1778 till Sarti i Venedig, som gav honom en utomordentlig skolning i polyfon tonsats och speciellt i Palestrinastil. Efter en rad kyrkomusikverk framträdde han 1780 med operan Quinto Fabio, skrev 1783 för Venedig buffaoperan Lo sposo di tre samt sex seriösa operor för London (1784—86, där han blev hovkomponist), Paris 1786—87 och Turin. Paris blev hans andra hemstad (sedan 1788), och här skrev han ss. Glucks första efterföljare operan Démophoon 1788, samt en rad operor med talad dialog, däribland de senare mycket populära Lodoiska (1791), Vattendrag ar en (Les deux journées, 1800) och Anacréon (1803). C. var 1789—92 kapellmästare vid den lilla Théåtre de la Foire de St. Germain och var från 1795 en av inspektörerna för det nygrundade konservatoriet. Den stora Parisoperan blev emellertid stängd för honom, då kejsar Napoleon var honom onådig och Spontini behärskade marknaden. Först 1813 —• sedan han i Wien 1806 hade gjort succé med Lodoiska och vunnit stor uppskattning av såväl Haydn som Beethoven — uppfördes där hans kanske bästa opera, den romantiska Abencérages, som föll igenom. Han vände sig nu från operan till kyrkomusiken och skrev en rad märkliga verk: 5 mässor, 2 requiem (för kör med orkester c-moll, 1816, och för manskör med ork. d-moll, 1836), en symfoni för London (1815) samt 6 utmärkta stråkkvartetter och återvände först 1833 till operaformen med AU Baba. Under tiden hade han blivit Ludvig XVIII :s överintendent, kompositionsprofessor (1816) och direktör (1821) vid konservatoriet. C. skrev sammanlagt 15 italienska och 14 franska operor jämte talrika inlagor i olika operor, 1 balett, 17 kan- Luigi Cherubini, Målning av J. A. D. Ingres. Clncinnati Art Museum. tater, 77 sånger med piano, 11 mässor, Magnificat, Te Deum, 38 motetter och mycken annan kyrkomusik, samt, utom ovan nämnd instrumentalmusik, 1 kvintett, 6 pianosonater, 1 sonat för 2 orglar m. m. Han skrev även en ända in i våra dagar mycket uppskattad lärobok i kontrapunkt. Som lärare utövade han stort inflytande, och genom sina verk påverkade han direkt hela den unga franska och tyska romantiken (Adam, Auber, Halévy, Mendelssohn, Meyerbeer, Rossini, Spohr och Weber, kanske även Fr. Berwald). C. är den formfulländade klassikern och kan i sin behärskning av uttrycksmedlen fullt jämställas med de tre stora wienklassikerna. Om han stod tillbaka för dem i fråga om uppfinningens rikedom, så kunde han i detta avseende dock fullt mäta sig med t. ex. Spohr, Mendelssohn och Marschner. Han är i viss mån akademiker och eklektiker men i dessa ords bästa mening. Chevreuille [/övrö'j], Raymond, f. 17/11 1901, belgisk kompositör, har i modernistisk stil skrivit orkester-och kammarmusikverk. Chevrottera (fra. chevroter ”bräka”) sjunga med överdrivet 1. felaktigt anbragt vibrato. Chitarrone se Gitarr.