195 Chrotta—Claude la Jeune 196 Julia Claussen. (svit för biåsinstrument, 2 orkesterskisser m. m.). Chrotta (eng.), chrwth, uråldrigt keltiskt stränginstrument. Se Rot ta. C-hål på stråkinstrument är karakteristiska för violainstrument av *gambatyp. Jfr F-hål. Ciacona se Chaconne. Cicconia [tcickå'-], Johannes, nederländsk-italiensk komponist och teoretiker, ca 1400 canonicus i Pa-dova, har skrivit De proportionibus (i handskrift bevarad i Ferrara) samt har komponerat chansons, ballader, mässor m. m. Cimaro'sa [tci-], Domenico, 1749—1801, senneapolitansk operakomponist. Av hans 75 operor har Det hemliga äktenskapet (Il matrimonio segreto, Wien 1792) uppförts i svensk radio. Hans musik är ännu fullt aktuell, visserligen okomplicerad men frisk och full av humor. Han har även skrivit mässor, 5 oratorier, 10 dramatiska kantater, mer än ett hundratal smärre sånger samt 32 klaversonater (nytryck av F. Boghen 1926). C iss, den med ett *kromatiskt halv-tonssteg höjda tonen c, vid *tempere-rad stämning samma ton som *dess, vid *pythagoreisk stämning 24 *Cent, d. v. s. ca 1/4 halvtonssteg, högre. Ciss-dur, tonart med ciss som *grundton och Giss-durklangen (ciss-eiss-giss) som *tonika samt sju kors-förtecken vid klaven (för f, c, g, d, a, e, h). Ciss-durskalan består av tonerna ciss-diss-eiss-fiss-giss-aiss-hiss-/ ciss- etc. Ciss-moll, tonart med ciss som *grundton och ciss-mollklangen (ciss-e-giss) som *tonika och fyra kors-förtecken vid klaven (för f, c, g, d). Ciss-mollskalan består av tonerna ciss-diss-e-fiss-giss-a(iss)-h(iss)/ciss-etc. C iss iss, den med två *kromatiska halvtonssteg höjda tonen c, vid '‘tempererad stämning samma ton som d, vid *pythagoreisk stämning 48 Cent, d. v. s. nära 1/2 halvtonssteg, högre. Cittra (av gr. kithara; ty. Zither, inte att förväxla med Sister), ett ur psalteriet utvecklat folkinstrument med flat resonansbotten, saknar hals, har fem melodisträngar spända över en med band försedd gripbräda och ända till 37 ackompanjemangsträngar. C. spelas med plektron och bygges i tre olika storlekar. Härtill kommer den hjärtformiga stråke :n. -—- Sedan 1877 existerar ett Verband deutscher Zithervereine i München, som även odlar spel på c. i orkestermässig besättning. C-klav, tonbokstaven C på det femlin jiga notsystemets (underifrån räknat) första linje (diskant- 1. sopran-klav, notex. a), andra (mezzosopran-klav, b), tredje (altklav, c) och fjärde linje (tenor kla v, d): Clarinette d’amour[-nä'tt damo'r], en föregångare till *altklarinetten, vanlig som soloinstrument under 1700-talet. Den har aldrig använts i orkestern. Clari'no (it.), det högsta trumpetregistret, som under högbarocken användes vid solistisk trumpetblåsning. Vid c.-blåsning utnyttjades de höga *naturtonerna, där dessa ligger stegvis (upp till 16:de naturtonen och högre). Då c.-blåsningen i och med den nya instrumentalstilen föll i glömska, är man inte fullt på det klara med, hur den gick till. Claude le Jeune [klåd lö /ö'nn], C 1 a u d i u s Junior, 1528—1600 1. 1601, betydande fransk reformert