215 Daktyl—Danmark 216 Eugen d’Albert. Han har studerat sång för Agnes Ek-holm och Gillis Bratt. Debut 1912 som Erik i Värmlänningarna. Efter engagemang hos Ranft är han knuten till Kungl. Teatern, där han sedan 1936 även verkar som regissör. På hans repertoar finner man bl. a. Figaro i Figaros bröllop, Mefistofeles i Faust och Lothario i Mignon. Dakty'l (gr. da'ktylos), den tre-fotade versfoten med en lång och två korta, resp, betonad -j- två obetonade stavelser — , motsvarar i den musikaliska motivläran ^anslutnings-motiv. Da'land, (bas-)barytonparti i Wag-ners opera Den *flygande holländaren. Dalayrac [dalära'ck], N i c o 1 a s, 1753—1809, fransk tonsättare av komiska operor. Genom sin anslående melodik vann dessa stor framgång (även i Sverige). D. var en av de första franska kompositörer, som skrev stråkkvartetter. d’Albert [dalbä'r], Eugen, 1864 —1935, en av sin tids största pianister och dessutom betydande operakomponist. F. i Glasgow fick han sin första musikaliska undervisning i London hos E. Pauer och fullbordade sedermera sina studier hos Hans Richter i Wien och Liszt i Weimar. Hans tekniska virtuositet skall ha varit lika märklig som hans tolkningskonst, och han förvärvade snabbt ett ofantligt rykte över hela världen. Redan under 1890-talet började han emellertid även göra sig bekant ss. tonsättare. Av hans talrika operor har särskilt Låglandet (Tiefland, Prag 1903) vunnit stor popularitet (även i Stockholm, där den givits senast 1943) men även Die toten Augen (Dresden 1916, i Stockholm under titeln Myrtokle 1920) och Flauto solo (Prag 1905). Bland hans övriga operor märkes Kam (Berlin 1900), Izeyl (Hamburg 1909), Der Stier von Olivera (Leipzig 1918) och Der Golem (Frankfurt 1926). Han har också skrivit en ofta spelad violoncell-konsert, 2 pianokonserter, uvertyrer, symfoni, 2 stråkkvartetter, pianostycken, sånger m. m. Hans stil närmar sig i operorna *verismen. I sina instrumentalverk ansluter han sig närmast till den tyska högromantiken. Dallapi'ccola, L u i g i, f. 1904, italiensk tonsättare, studerade piano och komposition vid konservatoriet i Florens, experimenterade först i modernistiska stilarter men övergick sedermera till en mera moderat modernism baserad på italiensk folkton. Han har skrivit bl. a. körerna Michelangelo Buonarroti il Giovane och Två sånger ur Kalevala för tenor, baryton, kör och slagverk, Rapsodi för kammarorkester, Partita för orkester (Florens 1933) och Musik för tre pianon. Dal segno ^(it.) från tecknet^'. Damm, Ernst Sixten, f. 16/2 1899, tonsättare. Org.-ex. 1919. M. Melchers var hans lärare i kontrapunkt och komposition från 1922 och 7 år framåt. Statens tonsättarstipen-dium 1924—29. Bland hans kompositioner märkes symfoni i f-moll, konsert för piano och orkester i c-moll, orkestersviter och symfonisk svit. d'Andra'de, Francisco, 1859— 1921, portugisisk sångare (baryton), länge verksam i Berlin, vars rollskapelse Don Juan blev förebildlig (bl. a. för John Forsells). Dani'lo, den manliga huvudrollen i Lehårs operett Den "glada änkan. Danmarks musikhistoria sträcker sig längre tillbaka i tiden än de flesta andra kulturländers. Man har funnit lurar från bronsåldern och man har all anledning anta att D. under vikingatiden hade en musikkultur av samma art som Islands. Kristendomen