- Project Runeberg -  Bonniers illustrerade musiklexikon /
249-250

(1946) [MARC] Author: Sven E. Svensson, Erik Noreen - Tema: Reference, Music
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dolce ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

249 Dolce—Dominantparallell 250 Dominantkvart- (a), dominantsext- (b) och dominantkvartsextackord (c). Dolce [då'ltce] (it.) milt, ljuvt. Dole'ndo, dole'nte (it.) klagande. Do l o ro'so (it.) smärtsamt, vemodigt. Domedagsprofeterna, ”musikaliskt lustspel” av W. Peterson-Berger (till egen text), uppf. f. f. g. i Stockholm 21/2 1919, omarb. 1928—35. Domellöf, Hilding Rikard, f. 16/9 1901, pianist, studerade pianospel hos L. Lundberg och Emil von Sauer, Wien, 1929—30. D. hade dessförinnan avlagt sina examina vid konservatoriet i Stockholm. Omkring 1928 började han framträda som pianospelare. Domina'nt den harmoniska funktion, som i *kadensen utgår från to-nikans högsta ton uppåt, t. ex. g-dur-klangen i c-dur och c-moll. D.-en är oftast i såväl dur som moll en durklang. Denna durd. upplöser sig i regel till Monikan (se Helslut). I moll kan emellertid d.-en även ha mollkaraktär och upplöser sig då oftast till *subdominanten. Jfr Halvslut, Harmoni, Kadens. Dominantkvar tsext-ackordet, skenkonsonant bildning inom dominantharmonin. Redan under 1500-talet var det vanligt, att kvarten *förhåll-ningsmässigt inträdde i dominantharmonin (se notex. a) liksom att sex-ten inträdde före kvinten (notex. b). Fr. o. m. 1600-talet blev det allt vanligare, att dessa för dominanten främmande toner inträdde samtidigt och på så sätt bildade d., som har fått stor betydelse i *kadensen vid fastställande av tonaliteten. Denna betydelse har d. fått på grund av att ackordet är klang-ligt identiskt med tonikans andra omvändning (med vilken den under inga omständigheter får förväxlas). D. inträder oftast pä betonad taktdel och upplöses i allmänhet till dominantklangen på mindre betonad taktdel (notex. c). Dominantnonackord, karakteristiska dissonanser inom dominantharmonin. D. kan förekomma i två former: litet d. (durklang med liten septima och liten nona) och stort d. (durklang med liten septima och stor nona). De till klangen fogade tonerna utgöra subdominantiska inslag i domin antharmonin: Litet d. kan förekomma i såväl dur som moll, stort d. endast i dur. D. upplöser sig genom att nonan faller: D. förekommer i regel endast i grundläge. Dominantparallell, dominantens *parallellklang, i C-dur e-mollklangen, Dominantparallell (Dp) i dur och moll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free