Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dolce ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Dolce—Dominantparallell
250
Dominantkvart- (a), dominantsext- (b) och dominantkvartsextackord (c).
Dolce [då'ltce] (it.) milt, ljuvt.
Dole'ndo, dole'nte (it.) klagande.
Do l o ro'so (it.) smärtsamt, vemodigt.
Domedagsprofeterna,
”musikaliskt lustspel” av W. Peterson-Berger
(till egen text), uppf. f. f. g. i
Stockholm 21/2 1919, omarb. 1928—35.
Domellöf, Hilding Rikard, f.
16/9 1901, pianist, studerade pianospel
hos L. Lundberg och Emil von Sauer,
Wien, 1929—30. D. hade dessförinnan
avlagt sina examina vid
konservatoriet i Stockholm. Omkring 1928
började han framträda som pianospelare.
Domina'nt den harmoniska
funktion, som i *kadensen utgår från
to-nikans högsta ton uppåt, t. ex.
g-dur-klangen i c-dur och c-moll. D.-en är
oftast i såväl dur som moll en
durklang. Denna durd. upplöser sig i
regel till Monikan (se Helslut). I
moll kan emellertid d.-en även ha
mollkaraktär och upplöser sig då
oftast till *subdominanten. Jfr
Halvslut, Harmoni, Kadens.
Dominantkvar tsext-ackordet,
skenkonsonant bildning inom
dominantharmonin. Redan under 1500-talet
var det vanligt, att kvarten
*förhåll-ningsmässigt inträdde i
dominantharmonin (se notex. a) liksom att
sex-ten inträdde före kvinten (notex. b).
Fr. o. m. 1600-talet blev det allt
vanligare, att dessa för dominanten
främmande toner inträdde samtidigt och
på så sätt bildade d.,
som har fått stor
betydelse i *kadensen
vid fastställande av
tonaliteten. Denna
betydelse har d. fått
på grund av att
ackordet är
klang-ligt identiskt med
tonikans andra omvändning (med
vilken den under inga omständigheter
får förväxlas). D. inträder oftast pä
betonad taktdel och upplöses i
allmänhet till dominantklangen på
mindre betonad taktdel (notex. c).
Dominantnonackord,
karakteristiska dissonanser inom
dominantharmonin. D. kan förekomma i två
former: litet d. (durklang med liten
septima och liten nona) och stort d.
(durklang med liten septima och stor
nona). De till klangen fogade tonerna
utgöra subdominantiska inslag i
domin antharmonin:
Litet d. kan förekomma i såväl dur
som moll, stort d. endast i dur. D.
upplöser sig genom att nonan faller:
D. förekommer i regel endast i
grundläge.
Dominantparallell, dominantens
*parallellklang, i C-dur e-mollklangen,
Dominantparallell (Dp) i dur och moll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0133.html