Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dominantseptimackordet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Dominantseptimackordet—Dorisk kyrkoton
252
i a-moll G-durklangen. Jfr S k e n
-konsonans.
Dominantseptimackordet,
durdominantens vanligaste
*karakteris-tiska dissonans. D. består av en
dominantklang med tillfogad liten
sep-tima, som utgör ett *subdominantiskt
inslag i ackordet: notex. a). Denna
dominantseptima upplöser sig
regelbundet till tonikans ters: notex. b)-—
f). D. kan även förekomma med
utesluten prim: notex. g). Jfr
Baslägen.
Don Bazi'l, (bas-)barytonparti i
Rossinis opera *Barberaren i Sevilla.
Don Carlos, opera av Verdi, texten
av Méry och Camille du Lokle (sv.
övers, av Oscar Ralf), uppf. f. f. g. i
Paris 11/3 1867, i Stockholm 2/11
1933.
Donizetti, G a e t a n o, 1797—-1848,
italiensk kompositör, studerade för
Simon *Mayr i sin födelsestad Bergamo
och fullbordade senare sin utbildning
i Bologna. D. utgör jämte Bellini
mellanledet i den italienska
musikutvecklingen mellan Rossini och Verdi. Med
otrolig snabbhet och lätthet skakade
han ett sjuttiotal operor ur ärmen. Av
dessa har Kärleksdrycken (1832),
Lucrezia B or g ia (1833), Lucia av
Lammermoor (1835), Don Pasquale
(1843), Leonora (Favorita, 1840) och
Regementets dotter (s. å.) överlevt
honom, men egentligen endast den
sistnämnda har hållit sig på repertoaren
till i våra dagar. D. blev 1835 lärare
i kontrapunkt vid konservatoriet i
Neapel men flyttade redan 1839 till
Paris, varifrån han ofta besökte Wien
och Neapel. Han erhöll 1842 titeln
österrikisk hovkapellmästare och
hovkomponist. Omkring 1844 träffades
han av en förödande hjärnsjukdom,
som gjorde honom oförmögen till
skapande verksamhet, och de sista åren
(från 1847) bodde han i Bergamo. —
Lit t.-. A. Garielli, G. D. (it. 1904);
A. Pougin, D. en France (1897); E.
Bienenfeld, D. und Verdi (Die Musik
årg. 22 nr 11).
Don José, den manliga huvudrollen
(tenor) i Bizets opera *Carmen.
Don Juan (Don Giovanni), opera
av Mozart, texten av Lorenzo Da
Ponte (sv. övers, av C. G. Nordforss,
fr. 1856 delvis ny övers, av Wilh.
Bauck), uppf. f. f. g. i Prag 4/11 1787,
i Stockholm 6/12 1813, 1/1 1944 spelad
476 ggr i Stockholm.
Donkosackerna, rysk emigrantkör
(manskör), som under 1920- och
1930-talen konserterade i stora delar av
världen med speciellt ryska program.
De frapperade framför allt genom
perfekt samsjungning, djupa basar och
falsettröster. Deras dirigent var S e r
-g e j J a r o v.
Donna Anna, en av de kvinnliga
huvudrollerna (sopran) i Mozarts
opera *Don Juan.
Donna Elvira, sopranparti i
Mozarts opera *Don Juan.
Don Octa'vio, tenorparti i Mozarts
opera *Don Juan.
Don Piza'rro, basparti i Beethovens
opera *FideIio.
Do'ppio movime'nto (it.) dubbelt
tempo, dubbelt så hastigt.
Dorisk kyrkoton, d. kyrkotonart,
har i svenska koralboken av 1939
följande koraler: nr 26, 58, 113, 115, 123,
133, 138, 149, 151, 266, 268, 279, 315,
333, 340, 341, 344, 359, 445, 491, 508,
561, 575, 609. Se vidare Kyrkoton
och Kyrkotonart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0134.html