251 Dominantseptimackordet—Dorisk kyrkoton 252 i a-moll G-durklangen. Jfr S k e n -konsonans. Dominantseptimackordet, durdominantens vanligaste *karakteris-tiska dissonans. D. består av en dominantklang med tillfogad liten sep-tima, som utgör ett *subdominantiskt inslag i ackordet: notex. a). Denna dominantseptima upplöser sig regelbundet till tonikans ters: notex. b)-— f). D. kan även förekomma med utesluten prim: notex. g). Jfr Baslägen. Don Bazi'l, (bas-)barytonparti i Rossinis opera *Barberaren i Sevilla. Don Carlos, opera av Verdi, texten av Méry och Camille du Lokle (sv. övers, av Oscar Ralf), uppf. f. f. g. i Paris 11/3 1867, i Stockholm 2/11 1933. Donizetti, G a e t a n o, 1797—-1848, italiensk kompositör, studerade för Simon *Mayr i sin födelsestad Bergamo och fullbordade senare sin utbildning i Bologna. D. utgör jämte Bellini mellanledet i den italienska musikutvecklingen mellan Rossini och Verdi. Med otrolig snabbhet och lätthet skakade han ett sjuttiotal operor ur ärmen. Av dessa har Kärleksdrycken (1832), Lucrezia B or g ia (1833), Lucia av Lammermoor (1835), Don Pasquale (1843), Leonora (Favorita, 1840) och Regementets dotter (s. å.) överlevt honom, men egentligen endast den sistnämnda har hållit sig på repertoaren till i våra dagar. D. blev 1835 lärare i kontrapunkt vid konservatoriet i Neapel men flyttade redan 1839 till Paris, varifrån han ofta besökte Wien och Neapel. Han erhöll 1842 titeln österrikisk hovkapellmästare och hovkomponist. Omkring 1844 träffades han av en förödande hjärnsjukdom, som gjorde honom oförmögen till skapande verksamhet, och de sista åren (från 1847) bodde han i Bergamo. — Lit t.-. A. Garielli, G. D. (it. 1904); A. Pougin, D. en France (1897); E. Bienenfeld, D. und Verdi (Die Musik årg. 22 nr 11). Don José, den manliga huvudrollen (tenor) i Bizets opera *Carmen. Don Juan (Don Giovanni), opera av Mozart, texten av Lorenzo Da Ponte (sv. övers, av C. G. Nordforss, fr. 1856 delvis ny övers, av Wilh. Bauck), uppf. f. f. g. i Prag 4/11 1787, i Stockholm 6/12 1813, 1/1 1944 spelad 476 ggr i Stockholm. Donkosackerna, rysk emigrantkör (manskör), som under 1920- och 1930-talen konserterade i stora delar av världen med speciellt ryska program. De frapperade framför allt genom perfekt samsjungning, djupa basar och falsettröster. Deras dirigent var S e r -g e j J a r o v. Donna Anna, en av de kvinnliga huvudrollerna (sopran) i Mozarts opera *Don Juan. Donna Elvira, sopranparti i Mozarts opera *Don Juan. Don Octa'vio, tenorparti i Mozarts opera *Don Juan. Don Piza'rro, basparti i Beethovens opera *FideIio. Do'ppio movime'nto (it.) dubbelt tempo, dubbelt så hastigt. Dorisk kyrkoton, d. kyrkotonart, har i svenska koralboken av 1939 följande koraler: nr 26, 58, 113, 115, 123, 133, 138, 149, 151, 266, 268, 279, 315, 333, 340, 341, 344, 359, 445, 491, 508, 561, 575, 609. Se vidare Kyrkoton och Kyrkotonart.