273 Edström—Egypten 274 pedagog. ■— Litt.: F. Hedberg, Svenska operasångare (1885, s. 271/ 278), SMT (1888, s. 1 f.). Edström, Anna, 1884—1940, syster till Liva Järnefelt, operasångerska (sopran), elev vid konservatoriet i Stockholm och senare hos Delvernoy (Paris) och Vanzo (Milano). Efter att ha rest ss. operettsångerska var fru E. engagerad vid Kungl. Teatern 1911—-34. Bland hennes roller må nämnas Madame Butter fly, Nedda i Pajazzo, Tosca, Margareta i Faust och Mefi-stofeles, Susanna i Figaro, Pamina i Trollflöjten och Marcellina i Fidelio. Edström, Liva se Järnefelt. E-dur, tonart med e som grundton och E-durklangen (e-giss-h) som tonika samt med fyra korsförtecken (för f, c, g och d) vid klaven. Den rena E-durskalan består av tonerna e-fiss-giss-a-h-ciss-diss-/e- etc. Edwardsen, Simon Peder, f. 26/10 1892, norsk-svensk operasångare (tenor), debuterade vid Opéra co-mique i Kristiania 1919 och gasterade vid många norska och svenska scener, innan han 1927 anställdes vid Kungl. Teatern. Hans främsta roll är Tonio i Pajazzo, andra är Lenski i Eugen Onegin, Loge i Bhenguldet och Orfeus i Orfeus i underjorden. Efterslag, den figur som avslutar en drill, vilken fortskrider till en högre ton. E. kallas också oegentligt de ackord som i marschens, valsens, mazur-kans etc. metriska ackomjanjemang infaller på de obetonade taktdelarna: Égalité (fr. fra., ”jämnhet”), förmågan att uthålla en ton (vid sång, stråk- 1. biåsinstrument) i samma tonstyrka från början till slut. Egge, Lars Hjalmar Bernhard, f. 25/9 1894, operettsångare, framträdde från 1918 huvudsakligen i talroller, studerade sång i Berlin (Trim-bom och Graensebach), engagerades 1925 vid Oscarsteatern (Orloff m. fl. roller) och blev efter engagemang och gästspel i Stockholm, Göteborg, Malmö och landsorten 1938 chef för Stora teatern i Göteborg. Bland hans sångroller må nämnas Erik i Värmlänningarna, Sarrassow i Sista valsen, Edvin i Czårdåsfurstinnan, Eisenstein i Läderlappen och titelrollen i Casa-nova. Eggen, Arne, f. 1881, norsk tonsättare, studerade vid konservatorier-na i Kristiania och Leipzig, blev 1908 organist i Drammen och 1924 i Borum vid Oslo. I nationell stil har han skrivit en symfoni g-moll, två violinsonater, chaconne för orgel, körverket Mjösen, romanser och andliga sånger samt musiken till Hulda G arborgs sagospel Liti Kersti. Eggert, Joachim (Georg) Ni-colo, 1780—1813, tysk-svensk tonsättare och orkesterledare, var elev av J. N. * For kel i Göttingen och kom ca 1804 till Sverige, där han blev violinist i hovkapellet, under åren 1808— 10 samtidigt vice kapellmästare. Under sitt sista år vistades E. hos E. *Drake i Östergötland för att bistå honom vid hans uppteckningar av svenska folkmelodier. E. komponerade i wienklassisk stil 4 symfonier (2 i C-dur, g-moll och Ess-dur), 9 stråkkvartetter, 2 sextetter, kantater, sångspelet Mohrerne i Spanien (1809, uppfördes intill 1835 40 ggr) annan scenmusik och smärre tillfällighetskompo-sitioner. — Litt.: S. Walin, Beiträge zur Gesch. der schwed. Sinfonik (1941); C. Nisser, Svensk instrumentalkomposition 1770—1830 (1943); A. Lindgren, Svenska hofkapellmästa-re (1882); Irmgard Leux-Henschen, J. (G.) N. E. (STM årg. 24, 1942)'; T. Norlind, E. och Küsser (STM årg. 7, 1925); B. Guston, J. N. E. (STM årg. 7, 1925). Eg k [ek], Werner, f. 1901, sydtysk komponist, studerade komposition för Carl Orff i München, är sedan 1936 kapellmästare vid Staatsoper i Berlin. Som komponist har han framträtt med flera operor (däribland Per Gynt, 1938), orkester- och körverk m. m. Egypten. Att döma av förhistoriska hällristningar torde musiken i E. ha spelat stor roll redan under äldsta tid. Man kan konstatera instru-