275 Ehrling—Ek 276 Oboe-, lut- och harpspelerskor i Egypten. Gravmålning fr. 1400-talet f. Kr. Thebe. men t ss. harpor, flöjter och dubbelklarinetter, senare även trummor, lutor och dubbeloboer. Tidigare synes femton ssystemet (pentatoniken) ha varit förhärskande, från Asien infördes det diatonisk-kromatiska systemet (som emellertid motarbetades av prästerna ss. sinnligt). E:s inflytande på den västerländska musikkulturen går två vägar, dels över den israelitiska, dels över den grekiska, för vars musikteori E. blev av stor betydelse (Pytha-goras). — Litt.: A. Hemsi, La musi-que orientale en Egypte (1930), C. Sachs, Die Tonkunst der alten Ägyp-ten (Arch. für MW). Ehrling, Evert Sixten, f. 3/3 1918, kapellmästare. Han avlade sina examina vid konservatoriet i Stockholm, där han även studerade dirigering. Han är sedan 1940 anställd vid Kungl. Teatern ss. repetitör. Två år senare gjorde han en löftesrik debut som dirigent i Göteborgs orkesterförening. Eichwald, Håkan Ingvar von, f. 2/4 1908, finländsk-svensk dirigent, har erhållit sin utbildning hos Selim Palmgren, Ilmari Hannikainen samt i Würzburg och Wien. I Stockholm har han varit verksam vid Vasa- och Oscarsteatrarna. Han har med egen dansorkester företagit framgångsrika turnéer; sedan 1933 har han rest med sin orkester i folkparkerna. Eilenberg, Richard, 1848—1925, tysk komponist av salongsmusik (Mühle im Schwarzwald, Schmiede im Walde), operetter, marscher och danser. Einarsson, S i g f ü s, 1877—1940, isländsk tonsättare, var med undantag för kortare studier hos Aug. Lenna (komposition) och V. Lincke (sång) i Köpenhamn autodidakt, var sånglärare, domkyrkoorganist och dirigent i Reykjavik. Han har komponerat kantater och andra körverk, sånger m. m. Eisenstein, barytonparti i Joh. Strauss d. y:s operett *Läderlappen. Eiss, den med ett *kromatiskt halv-tonssteg höjda tonen e, vid *tempere-rad stämning samma ton som f, vid *pythagoreisk stämning 24 *Cent, d. v. s. ca 1/4 halvtonssteg, lägre. Eiss-dur, eiss-moll saknar praktisk betydelse som tonarter och förekommer endast som tillfälliga utvikningar från andra tonarter, oftast enharmoniskt förväxlade till F-dur och f-moll. Eiss-mollklangen kan däremot möjligen förekomma ss. dominantens ledtonsväxlingsklang i Fiss-dur. Ek, Fritz Gunnar Rudolf, f. 21/6 1900, tonsättare, organist, fick sin utbildning vid konservatoriet i Stockholm (komposition för E. *Ellberg) och verkade ss. orkestermusiker tills han 1938 blev organist i Norrköping (Ö. Eneby kyrka). Sedan 1942 har han motsvarande befattning vid Allhel-gonakyrkan i Lund. I gedigen, ofta polyfon stil och under inflytande av svensk folkton har han komponerat 3 symfonier (1926, 1931 och 1935), festuvertyr, 2 orkestersviter, Svensk fantasi och fuga (för stråkork.), pastoral för flöjt, klarinett och orkester samt kantaten Fräls, o Herre för soli, kör och orkester. Ek, Selma, 1856—1935, operasångerska (sopran), studerade vid konservatoriet i Stockholm (Ellen Bergman och J. *Günther) och för L. Héritte-Viardot i Paris, var 1878—90 engagerad vid Kungl. Teatern, där hon under denna tid sjöng de flesta av de stora sopranpartierna. E. var även högt skattad i utlandet. — Litt.: