277 Eklekticism—Elgar 278 Svenska operasångare (1885), SMT (1885 5/12). Eklekticism i musiken, tonkonst utan formella nyheter. E. behöver inte utgöra ett kriterium på konstnärlig underhaltighet (lika litet som formell nydaning a priori utgör ett konstnärligt värde). Tvärtom har typiska eklektiker stundom skapat verk av bestående värde, t. ex. Wranitzky, *Ons-low, *Pleyel, Max Bruch, A. *Mendels-sohn för att inte nämna Cherubini, Saint-Saens och Elgar. Eklöf, Joel Einar, f. 20/1 1886, tonsättare, avlade sina examina vid konservatoriet i Stockholm, där han även studerade kontrapunkt och komposition. Han är sedan 1913 musiklärare vid Sofia folkskola i Stockholm och organist i Hjorthagens kyrka sedan 1918. E. har framträtt med en rad sånger, av vilka flera har vunnit stor popularitet, däribland Morgon (Os-siannilsson), Lovsäng, Den heliga natten m. fl. Han har även medverkat vid utgivningen av sångsamlingarna Skolkaren, De unga sjunga och Solen lustigt skiner. Eklöf-Trobäck, Sigrid Evelina, f. 14/5 1873, operettsångerska. Efter att ha varit anställd vid en rad teaterföretag bl. a. hos Ranft, grundade fru T. ett eget sällskap med vilket hon med stor framgång länge turnerat i landsorten. Bland de många partier hon sjungit kan nämnas Mignon, Sköna Helena och Hanna Glawari i Den glada änkan. Élan [elä'] (fra.) hänförelse, lyftning. Eldering, B ram, f. 1865, holländsk violinist, utbildad för bl. a. Hubay vid konservatoriet i Bryssel och Joachim vid musikhögskolan i Berlin, blev sedan han varit violinlärare i Budapest och altviolinist i Hubay-Popperkvartetten 1891 konsertmästare i Berliner Philh. Orch., var 1895 -—99 hovkonsertmästare i Meiningen, 1899—1903 förste violinlärare vid konservatoriet i Amsterdam, därefter lärare vid konservatoriet i Köln, konsertmästare i Gürzenichorkestern och primarie i Gürzenichkvartetten. Bland hans talrika elever må nämnas Adolf *Busch. Edward Elgar. Elegi', klagosång, ofta använd beteckning för karaktärsstycken av klagande innehåll. Elegiaco [-dja'kå] (it.) klagande, vemodigt, elegiskt. Ele'ison (fr. gr., ”förbarma dig”), förekommer i mässordinariets första sats i sammanhanget Kyrie (Herre) e. och Christe e. E'lgar, Edward, 1857—-1934, engelsk tonsättare, verkade först som orkesterviolinist, blev 1882 konsertmästare i Worcester, var 1885—89 organist vid den katolska S:t Georgskyr-kan i Worcester och levde sedan som fri komponist (1924 Master of the King’s music, 1904 ”Sir”, sedan 1900 hedersdoktor vid en rad brittiska och amerikanska universitet). Med en klassicistisk formgivning förenar E. ett romantiskt tonspråk, nationellt så tillvida, att man där återfinner tonfall, kända ss. typiskt engelska ända från John of *Dunstable, *Bull och *Purcell. Men han har även en utpräglad personstil, originell utan att vara påträngande, nobel och lågmäld. Han har skrivit oratorier (The Lights of Life op. 29, 1896, The Dream of Geron-tius op. 38, 1900, The Kingdom op. 51, The Apostles op. 49, del 1 1903, del 2 1906) och andra körverk (Te Deum och Benedictus op. 34, The black knight op. 25, 1893, m. m.), 2 symfonier (Ass-dur op. 55, 1908, och Ess-dur op. 63, 1911), konsertuverty-