343 Fry kl und—Fucik 344 Sten Frykberg. sedan 1939 anställd vid Nordvästra Skånes orkesterförening och Hälsingborgs radioorkester. Fryklund, Daniel, f. 4/5 1879, lektor i Sundsvall 1910—21, i Hälsingborg sedan 1921, musikforskare och samlare av musikinstrument och musikerautografer. F. har skrivit ett flertal värdefulla uppsatser, särsk. på musikinstrumentforskningens område. Fryklöf, Harald Leonard, 1882 —1919, tonsättare och organist, fick sin utbildning vid konservatoriet i Stockholm (från 1901) samt för Richard "Andersson (piano), Johan *Lindegren (komposition) och (med statsstipendium) Ph. Scharwenka i Berlin, blev 1905 lärare i piano och musikteori vid R. Anderssons musikskola och 1908 organist vid Storkyrkan i Stockholm. Som tonsättare var han en utpräglad personlighet, besläktad med Reger, Franck och Sjögren, med melodisk och harmonisk ådra och en stark känsla för det goda hantverket. Han har komponerat en ypperlig Sonata alla legenda C-dur för violin och piano, en konsertuvertyr (1907), körverk och sånger m. m. Han gav även ut en lärobok i koral-harmonisering (1915) och (tillsammans med H. Palm, O. Sandberg och A. Hellerström) samlingen Musica sacra (1915). — Litt.: W. Seymer, Fyra nyromantiker (STM årg. 23 1941), F. H. Törnblom, Musikmänniskor (1943, s. 311 ff.). Fröberg, Carl Johan, 1812—84, musikteoretiker, blev efter utbildning av A. Gehrmann 1835 violoncellist i hovkapellet (till 1838) och var 1842 —46 anställd i Mindre teaterns orkester i Stockholm, verkade i Upsala som musiklärare 1846—63, grundade en musikskola i Stockholm 1863 och en elevteater 1868 och var från 1867 pianolärare vid Kungl. Teatern. 1871 —76 turnerade han framgångsrikt med sin elevteater i landsorten, flyttade sedan till Upsala för att ostörd kunna ägna sig åt musikteoretiskt författarskap, begav sig sedan åter ut på resor med sitt sällskap och besökte på dessa turnéer även Finland och Ryssland. — F. var en efter svenska förhållanden mycket betydande musikteoretiker, som emellertid tyvärr kom att få föga inflytande på undervisningen i komposition, vilket dock kan vara förklarligt på grund av den dunkelt filosofiska (av Hegel och Boström påverkade) terminologi, med vilken han uttryckte sina tankar. Sina teorier framlade han i en avhandling Försök till grundläggning af en värkligt rationel harmoni- och tonsättning slära (första delen tryckt 1878, de övriga finns i manuskript i Musikaliska akademins bibliotek). — Litt.: Stig Walin, C. J. F., en svensk musikteoretiker (STM årg. 16 1934). Fuchs [fox], Robert, 1847—1927, österrikisk kompositör, studerade vid konservatoriet i Wien, där han 1875— 1912 var professor i harmonilära (även hovorganist). Han har komponerat operor, orkesterverk (däribland de bekanta 5 serenaderna op. 53 för liten orkester), talrika kammarmusik -och pianoverk. Främst var han dock känd som en mycket uppskattad kom-positionslärare. Fucik, [fo't/ik], Julius, 1872'—-1916, tjeckisk komponist av populärmusik, elev av Dvorak, militärmusikdirektör. Bland hans talrika kompositioner märkes Flor entinermarsch, valsen Winterstürme och uvertyren Ma-rinarella.