351 Fux 352 T+ Tp+ ¥ D+ Dp+ I C-dur.................... c+ °e °h g+ °h G-dur.................... g+ °h °fiss d+ °fiss D-dur.................... d+ °fiss °ciss a+ °ciss A-dur.................... a+ °ciss °giss e+ °giss E-dur.................... e+ °giss °diss h+ °diss H-dur.................... h+ °diss °aiss fiss+ oaiss Fiss-dur................. fiss+ °aiss °eiss ciss+ °eiss Gess-dur ................ gess+ °b °f dess+ °f Dess-dur................. dess+ °f °c ass+ °c Ass-dur.................. ass+ °c °g ess+ °g Ess-dur.................. ess+ °g °d b+ °d B-dur.................... b+ °d °a f+ °a F-dur.................... f+°a °e c+°e °T 3P °Tp °S a-moll................... °e f+ c+ °a d-moll................... °a b+ f+ °d g-moll................... °d ess+ b+ °g c-moll................... °g ass+ ess+ °c f-moll .................. °c dess+ ass+ °f b-moll................... °f gess+ dess+ °b ess-moll................. °b cess+ gess+ °ess diss-moll................ °aiss h+ fiss+ °diss giss-moll................ °diss e+ h+ °giss ciss-moll................ °giss a+ e+ °ciss fiss-moll................ °ciss d+ a+ °fiss h-moll................... °fiss g+ d+ °h e-moll................... °h c+g+°o Funktionstabell. han bemästra orkestern genom en minutiös instruktion och med blicken, som intet undgår. Hans svaghet ligger i bristen på naivitet och fritt, lös-släppt musicerande. — Som tonsättare intar han en mellanställning mellan Bruckner, Brahms, Draesecke, Schillings och Münchenskolan. F ux, Johann J o s e p h, 1660—■ 1741, österrikisk teoretiker och komponist, blev 1698 kejserlig österrikisk ho vkomponist, var från 1705 anställd vid S:t Stephan i Wien som andre kapellmästare, från 1713 som vice kapellmästare och från 1715 som hovkapellmästare. Som tonsättare skrev han kontrapunktiskt formfulländade mässor och motetter i 1700-talets s. k. Palestrina-stil, som opera-, oratorie-och instrumentalkomponist (38 trio- sonator, kyrkosonator och franska uvertyrer) ansluter han sig till de venetianska och neapolitanska skolornas känslomässiga tonspråk. Sin största betydelse har han emellertid fått genom sin på en gång systematiska och spirituella framställning av kontrapunktlärans pedagogik i standardverket Gr adus ad Parnassum (lat. 1725, ty. 1742 i Mizlers övers.; har även utkommit i nytryck). Detta verk blev i sin anläggning förebildligt för hela kontrapunktundervisningen ända fram i våra dagar även om den (som Riemann påpekar) var föråldrad redan då den köm ut (den bygger på kyrkotonarterna, som genom Bachs Wohltemp. Kl. — 1723 — hade förlorat sin aktualitet). — Litt.: L. von Köchel, J. J. F. (biografi och