377 Genomgångstoner—Gess-moll 378 mig tema-svar-tema-svar etc., ev. med kortare divertimenti inskjutna mellan svar och tema. Genomgångstoner är sådana *me-lodiska dissonanser som har till uppgift att göra stämmorna mera melodiskt plastiska genom att utfylla språng med skalmässiga rörelser. G. kan förekomma såväl inom ett ackord (notex. a) som vid ackordväxling (notex. b). G. förekommer endast undantagsvis på betonade taktdelar. Genomkomponerad kallar man en sång där musiken antar ny gestalt för varje strof 1. avsnitt, t. ex. den medeltida sekvensen, recitativet, den genom-imiterade motetten och stundom även den stora konsertarian (t. ex. Beet-hovensA/i/ perfido) och balladen (t. ex. Schuberts Erlkönig 1. Södermans Kung Heimer och Aslög). G. är en opera, då de olika numren sammanbindes med recitativ och orkestermellanspel. Längst har denna princip förts av R. Wagner. Gentzel, C a r 1 G u n n a r, f. 16/12 1903, violoncellist, utbildad för Carl Lindhe vid konservatoriet i Stockholm, för Carl Christiansen samt vid musikhögskolan i Berlin för Hugo *Becker 1927—28 och för Adolf Stei-ner 1928—29. Han debuterade 1932 och har sedan dess framträtt som solist i radio och vid Fylkingens konserter samt konserterade i Berlin 1940. G. har även framträtt som tonsättare med orkesterverk (Liten lustspels-uvertyr), kammarmusik (stråkkvartett) m. m. Gerhard, Karl, egentl. K. G. Johnson, f. 14/4 1891, skådespelare, kuplettsångare, författare, debuterade som skådespelare 1908 och har sedan 1919 framträtt med egna revyer. K. G. framför utan att vara överhövan röstbegåvad sina kupletter med smak och stil. George Gershwin. Germant [/ärmä'], (bas-)baryton-parti i Verdis opera Den *vilseförda. Gershwin [gö'r/-], George, 1898 —1937, amerikansk kompositör, utbildade en konstnärlig jazzstil, harmoniskt starkt påverkad av Ravel och Stravinskij och nådde världsrykte med sin Rhapsody in Blue för piano och stor jazzorkester. Bland hans övriga verk må nämnas en pianokonsert F-dur, operetter (däribland Lady be good, Oh kay, 1926 m. fl.), negeroperan Porgy and Bess (1935) och filmmusik. Gess, den med ett *kromatiskt halv-tonssteg sänkta tonen g, vid *tempe-rerad stämning samma ton som *fiss, vid *pythagoreisk stämning 24 *Cent, d. v. s. ca 1/4 halvtonssteg, lägre. Gess-dur, tonart med gess som grundton och Gess-durklangen (gess-b-dess) som tonika samt sex b-förtec-ken vid kl aven (för h, e, a, d, g, c). Den rena Gess-durskalan består av tonerna gess-ass-b-cess-dess-ess-f-/gess-etc. Gess-moll saknar praktisk betydelse som tonart och förekommer endast ss. tillfällig utvikning från andra tonarter och då oftast enharmoniskt förväxlad till fiss-moll. Däremot förekommer gess-mollklangen (gess-hessess-dess) som mollsubdominant i Dess-dur.