379 Gesualdo—Gigue 380 Gesua'ldo [dje-J, Don Carlo, prins av Venosa, ca 1560—1614, italiensk kompositör, studerade musik för Pomponio Nenna, var en av musikhistoriens djärvaste nydanare i harmoniskt avseende och utvecklade en klangfägring, som först skulle komma att överträffas av 1800-talets högromantik och impressionism. Han mördade 1590 sin maka av svartsjuka och förde därpå under flera år ett kringflackande liv i norra Italien, tills han 1594 gifte om sig med Leonora d’Este. Musikhistoriskt står han som madrigalist mellan Marenzio och Monteverdi. Han gav 1594—1611 ut 6 böcker 5-st. madrigaler (samlings-upplaga i partitur 1613). En samling 6-st. madrigaler utgavs 1626 av M. Effrem. Madrigaler av G. har utkommit i nytryck redigerade av Torchi (i L’arte musicale in Italia [bd 4]). Ett urval upptagande 8 madrigaler utkom hos Peters 1931 (redigerade av W. Weisman). — Litt.: C. Gray och Ph. Heseltine, G. (eng. 1926), F. Kei-ner, Die Madrigale des G. (ty. diss. 1914). Gevaert [ge'färt], Fr a n g o i s Auguste (baron), 1828—1908, märklig belgisk musikforskare, studerade vid konservatoriet i Gent från 1841, blev redan vid 15 år organist, Rompristagare 1847, framträdde från 1853 med framgång som operakomponist, blev 1867 kapellmästare vid stora operan i Paris, studerade musikvetenskap, blev 1871 konservatorie-direktör i Bryssel, belgisk hovkapellmästare, adlad 1907. G. har skrivit talrika musikteoretiska och -historiska arbeten, däribland Traité d’instru-mentation (1863, övers, till ty. av H. Riemann, 1887) och Cours méthodi-que d’ orchestration (1890), Traité d’harmonie théorétique et pratique (1 1905, 2 1907) samt märkliga verk rörande antikens musikhistoria. — Litt.: E. Closson, G. (fra. 1928). Gha'sal-öhman, I s o b e 1 Marguerite Josephine, f. i Tripolis 19/12 1896, operasångerska (sopran), studerade i Berlin, Paris och Milano, debuterade i Berlin 1929 som konsertsångerska och företog därefter konsertresor i Centraleuropa och Skandinavien. Som operasångerska debute rade hon i Hamburg som Djamileh i Bizets opera och har senare framträtt som Aida, Violetta i Den vilseförda, Nedda i Pajazzo m. fl. roller, vilka hon omväxlande sjungit på italienska och tyska. På Stockholmsoperan har hon även sjungit Mimi på svenska. Dessutom har hon i Sverige uppträtt på konsertestraden och i radio. Hon är gift med Martin ö h m a n. Gibbons [gi'bbens], O r 1 a n d o, 1583—1625, engelsk kompositör, blev 1596 korgosse i Cambridge, 1604 hovorganist i London, 1606 baccalaureus i Cambridge, 1622 doctor of music i Oxford och var från 1623 organist i Westminster Abbey. G. var en av sin tids bästa engelska tonsättare. Han komponerade motetter och madrigaler (1612, nytr. av Fellowes 1914), an-thems och andra körverk i andlig stil (i olika samlingsverk från 1614, nytr. av Bridge 1907 och i Tudor Church Music IV), stycken för virginal i Par-thenia (1611) samt talrika fancies (nytr. av Rimbaud 1843 och 1847 m. fl.). — Litt.: E. H. Fellowes, O. G. (eng. 1925). Giga (ty. Geige), ursprungligen arabiskt stråkinstrument med skink-formad botten och 2 å 3 strängar. G. infördes tidigt till Europa, där den under medeltiden sammansmälte med *fidlan. Ur denna hybrid uppstod mot medeltidens slut *viol- och något århundrade senare violinfamiljen. Gig l i [djilji], Ben jamin o, 1890 —1944, italiensk operasångare (tenor), elev till Cotogni i Rom, debuterade 1914 och var sedan engagerad i Milano, Ferrara, Genova, Madrid, Barcelona, Buenos Aires och New York. Han var en av sin samtids främsta tenorer. Gilda, sopranparti i Verdis opera *Rigoletto. Gigue [/igg] (fra.), giga (it.) från den engelska jig härstammande dans i snabbt tempo och 6/8-, 12/8- 1. 2/4-takt (i sistnämnda fall med genomgående triolindelning). Under 1600-talet upptogs g.-n i sviten, där den oftast uppträdde ss. finalsats. Hos högbarockens komponister (Bach, Händel m. fl.) fick g.-n en mycket konstmässig byggnad i anslutning till fugan.