419 Grundton—Guarneri(us) 420 direktör vid Svea livgarde i Stockholm och är sedan 1936 rådgivare åt chefen för armén i ärenden rörande armémusiken. Grundton, melodiskt: den ton, som bildar utgångsläget i skalan och ger den sitt namn, alltså c i en C-dur- 1. c-mollmelodi; harmoniskt: den ton, som i ett ackords naturliga läge utgör bastonen och ger ackordet dess namn, alltså c i C-dur- och c-moll-klangerna. Tonartens g. är detsamma som tonikans g. (c i C-dur- och c-moll-tonarterna). Grünberg-Sjöstedt, Rosa. f. i Stockholm 4/1 1878, opera- och operettsångerska, studerade för Zulamith Welander-Svaneskog, Jeanette Jacobsson och Gillis Bratt, debuterade vid talscenen (Svenska Teatern 1898) men övergick omedelbart till operetten och engagerades vid Vasateatern, där hon förvärvade stor popularitet som O Mimosa San i Geishan, och vid Albert Ranfts resande operettsällskap som Lille hertigen, Sköna Helena, Lycko-flickan, Rosina i Barberaren m. fl. roller. Från 1904 åter i Stockholm (östermalmsteatern och från 1907 Oscarsteatern) förvärvade hon stor popularitet som Boccaccio, Dollarprinsessan, Eva, Rosalinda i Läderlappen, Fiorella i Frihetsbröderna, Broni-slawa och senare även Laura i Tiggarstudenten samt de kvinnliga huvudrollerna i en rad Lehåroperetter. Senare hade hon framgång som Tosca, Leonora i Trubaduren, Nemea i Konung för en dag och Santuzza i På Sicilien på Kungl. Teatern till 1918, då hon drog sig tillbaka från offentligheten. Grünfarb, Joseph, f. 27/8 1920, violinist, är utbildad för Carl Gara-guly 1930—35 och vid konservatoriet i Stockholm för Julius Ruthström 1936—41 och framträdde redan 12-årig som solist vid en av konsertföreningens skolkonserter. Under senare år har G. som solist vid orkesterkonserter och i radio placerat sig i främsta rummet bland våra yngre violinister (februari 1944 Brahms’ violinkonsert med konsertföreningen i Stockholm). Gräber, Anna Henrietta, f. 1/10 1887, opera- och operettsångerska (sopran), blev efter turnéer i landsorten med Axel Lindblads och Albert Ranfts sällskap elev vid konservatoriet i Stockholm 1911—16, var sedan anställd vid Eklöf-Trobäcks sällskap 1916—17 och vid Stora Teatern i Göteborg 1918—19. Efter ytterligare studier för Gillis Bratt och i Berlin blev hon 1923—24 engagerad vid stats-teatern i Göttingen, där hon sjöng de flesta av de stora sopranpartierna. Som operettsångerska har hon uppträtt som Sköna Helena, Laura i Tiggarstudenten, Drottningen i Farinelli och i ett flertal andra operettroller. Gröndahl, Gustaf Adolf Hjalmar, f. 6/11 1907, violoncellist, studerade 1924—29 vid konservatoriet i Stockholm (Carl Lindhe), 1930-—32 för M. Maréchal i Paris och 1935 för Enrico Mainardi vid Conservatorio S:a Cecilia i Rom, debuterade 1931 och har sedan dess ofta uppträtt ss. solist med konsertföreningen i Stockholm, i Göteborg och i landsorten. 1934 blev han medlem av hovkapellet (solo-violoncellist 1941). G., som är en tem-peramentsfull solist och stilsäker kammarmusikspelare, var en av initiativtagarna till Fylkingen och har ofta medverkat vid sällskapets konserter. Grönwall, Einar, violinist f. 28/6 1894. Efter violinstudier hos Sven Kjellström i Stockholm och G. Remy i Paris blev G. 1920 altviolinist i Kjellströmkvartetten och efter dennas upplösning 1928 i Barkelkvartetten. I Konsertföreningen i Stockholm var han som altviolinist anställd 1928— 31 och frän 1931 i hovkapellet. Som violinist har han givit egna konserter i Sverige och Paris. G-strän g, fjärde strängen uppifrån räknat på en violin, tredje på altviolin, tredje pä gitarr och luta, tredje pä violoncell och första pä kontrabas. G:s egenton är på de båda sistnämnda stora G, på de övriga lilla g. Guarne'ri (us), berömd violinma-karfamilj i Cremona. Andrea G. (1626—98) var elev av N. *Amati; hans söner var P i e t r o G. d. ä. (1655 —efter 1725) och Giuseppe G. (1666—ca 1739), den senares son var Pietro G. d. y. (1695—1751). Den mest namnkunniga av familjen var dock brorsonen till A. G., Giuseppe