423 Guilmant—Gustaf 424 Guilmant [gilmä'], Félix Alex-andre, 1837—1911, fransk organist och kompositör, fick sin första utbildning hos fadern (J e a n - B a p tiste G., 1793—1890, under 50 år organist i Boulogne-sur-Mer), hos Gustave Ca-rulli och hos N. J. Lemmens i Bryssel, blev 16-årig organist i kyrkan S:t Nicolas och 20-årig kormästare och skolsångare i Boulogne-sur-Mer, 1871 organist vid S:te Trinité, hade redan tidigare väckt uppseende som orgelvirtuos och företog nu konsertresor i England, Italien och Ryssland. G. blev av stor betydelse för det franska orgelspelet genom sina historiska orgelkonserter i Trocadéro. Han var även en av grundarna av Schola can-torum (1894), där han sedermera undervisade i orgel liksom från 1896 vid konservatoriet i Paris. Som tonsättare tillhör han gruppen omkring Schola cantorum (Franck, dTndy m. fl.) och Saint-Saèns, även om hans person-stil är mera virtuosmässigt utåtriktad. Han har komponerat 8 orgelsonater (op. 42 d-moll [symfoni, ursprungligen med orkester], op. 50 D-dur, op. 56 c-moll, op. 61 d-moll, op. 80 c-moll, op. 86 h-moll, op. 89 F-dur [Suite], op. 91 A-dur), 18 häften Pièces Porgue, 11 häften L’organiste pra-tique, 10 häften L’organiste liturgiste och talrika andra orgelverk, 3 mässor med orgel och orkester, talrika mo-tetter med orgel samt andra andliga vokalverk m. m. Av stor betydelse har G. även blivit genom sina talrika bearbetningar av äldre orgelmusik. Guiraud [girå'], Ernest, 1837— 1892, fransk kompositör född i New Orleans, där han fick sin första utbildning för sin fader, blev vid 15 års ålder elev vid konservatoriet i Paris (bl. a. för *Halévy), fick 1859 Rompriset, skrev efter återkomsten från Italien ett stort antal operor och baletter, blev 1876 lärare i harmonilära vid konservatoriet, 1880 komposi-tionsprofessor. Medan han som tonsättare fått träda tillbaka för sina mera personligt egenartade samtida, är hans Traité pratique d’instrumen-tation (1895) ännu av stort värde för undervisningen. Guitarre (fra.) se Gitarr. Gullbrandsson, Knut Gullbrand, f. 3/3 1892, kontrabassist, studerade för Eduard Stanék (privat 1910—12, vid konservatoriet i Stockholm 1912— 15), var 1914—22 engagerad ss. första kontrabassist vid konsertföreningen i Stockholm och har sedan 1922 motsvarande befattning vid hovkapellet. 1915 blev han dessutom lärare för sitt instrument vid konservatoriet i Stockholm. Han har med framgång framträtt ss. solist och kammarmusikspelare samt har skrivit en högt skattad kontrabasskola. Gullmar, K a i (pseud. för Gullan Bergströ m), f. 2/4 1905, har gjort sig känd från många revyscener och är en uppskattad radio- och grammofonröst. Hon har även skrivit musik för filmen. Gungl, Josef, 1809—1889, ungersk danskomponist, var först oboist, sedan musikmästare vid ett österrikiskt artilleriregemente, med vars musikkåi’ han företog konsertresor, blev genom sina marscher och valser så populär, att han 1843 tog avsked från militärtjänsten och bildade en egen orkester, med vilken han konser-terade i Europa och Amerika (uppträdde 1871 på Hasselbacken i Stockholm). Bland hans kompositioner lever ännu de populära valserna Träume auf dem Ozean och Die Hydropathen. Gunhild, sopranparti i Peterson-Bergers opera *Arnljot. Gunther, barytonparti i Wagners scenfestspel *Nibelungens ring. Gu'rnemanz, (bas-)barytonparti i Wagners musikdrama *Parsifal. G usle, gusla, sydslaviskt stråkinstrument i päronform med läderlock och en enda flätad hästhårs-sträng. Gustaf, prins (signatur G*****), hertig av Upland, äldre bror till Oscar II, 1827—1852, studerade som student i Upsala musik för A. F. Lindblad och stod i nära förbindelse med Geijer, Wennerberg, Josephson och Hallström, av vilka han tog starka intryck, komponerade talrika sånger med piano (däribland I rosens doft och psalmen Mina levnadstimmar stupa) och manskvartetter (Sjungom studentens lyckliga dag, Kälkbacks-