427 Gy rovetz—H aas 428 många andra) . — Litt.: Frans Hedberg, Svenska operasångare (1885), SMT 1904 nr 7. Gyrovetz, Adalbert, 1763—-1850, österrikisk komponist, studerade i Wien, Neapel och Milano, utövade musikalisk verksamhet i London, Paris och Wien, var kejserlig legationssekreterare vid flera tyska hov och verkade 1804—31 som hovkapellmästare i Wien. Som komponist var G. en av den wienklassiska stilens sista ut-löpare. Hans stora produktion upptar 60 symfonier, 60 stråkkvartetter, 30 pianotrior, 40 pianosonater, 30 operor och sångspel, 40 baletter (därav Na-talie uppf. i Stockholm 1843), 19 mässor och andra körverk. Hans självbiografi (1848) utgavs i nytryck av A. Einstein (Lebensläufe deutscher Musiker 3—4 1915). Av hans verk har en Nachtmusik för flöjt, violin, viola och violoncell utkommit i nytryck (1933). Göransson, H a n s e r L i n a, f. 3/4 1908, operasångerska (sopran), har bedrivit sångstudier för Berta Ham-bræus och Clary Morales (Kristina Nilsson-stipendiat 1937—39). Hon debuterade vid Kungl. Teatern som San-tuzza i På Sicilien (1939), Tatjana i Eugen Onegin (1940) och Elisabet i Tannhäuser (1941). Görlin, Helga Maria, f. 26/9 1900, operasångerska (sopran), hovsångerska 1941. Efter sångstudier i Stockholm, Paris och Berlin framträdde fru G. 1926 som Mélisande i Pelléas och Mélisande. Sedan 1927 är hon engagerad vid Kungl. Teatern. Fru G. har en sällsynt förmåga att forma hjärtegoda kvinnogestalter. I den långa raden av idel förnämliga rollskapelser kan nämnas Solveig i Per Gynt, Susanna i Figaros bröllop, Anna i Värmlänningarna, Mimi i Bo-hème, Violetta i Den vilseförda, Eury-dike i Orfeus och många andra. Fru G. är en framstående konsertsångerska. H. H, vårt tonsystenis sjunde ton, som ursprungligen hette b och i medeltidens bokstavsskrift var den andra tonen. Se vidare B. Haapanen [ha'-], T o i v o, f. 1889, dirigent och musikforskare, bedrev som altviolinist vid Helsingfors filharmoniska orkester musikvetenskapliga studier vid universitetet i Helsingfors (fil. dr 1924, docent 1925), var 1926—36 dirigent för student-orkestern, därjämte 1928 även dirigent vid Åbo stadsorkester och sedan 1929 musikchef vid Finlands rundradio och dirigent för radioorkestern. Han har skrivit V erzeichnis der mit-telalterl. Handsclirift-Fragmente der UB Helsingfors (1922, 1924, 1925 och 1932), Die Finnen (i Adlers Handbuch der Musikgeschichte). Haarklou [hårklau], A n d r e a s, f. 1896, norsk tonsättare, studerade i Norge och Leipzig, är sedan 1937 organist i Fagerborgs kyrka i Oslo, har komponerat Kongesönnens bryllup för manskör och orkester, orkestersviten Höyfjell, sånger för solo och för kör, pianostycken och verk för olika instrumentalbesättningar. Haas, Joseph, f. 19/3 1879, bayersk tonsättare, var elev till Max “Beger i München och Leipzig, blev 1911 lärare i komposition vid Musikhögskolan i Stuttgart (prof. 1916) och är sedan 1921 lärare vid musikakademin i München, där han 1924 blev ordinarie professor och 1925 även ledare för avdelningen för kyrkomusik. Utan att uppgiva sin personliga egenart har H. utvecklat Begerstilen i folklig riktning. Mad stark melodisk ingivelse och en aldrig svikande harmonisk fantasi har han komponerat kammarmusik (däribland violinsonat op. 21, divertimento för stråktrio op. 22, svit för oboe och piano op. 23, hornsonat op. 29, kammartrio för 2 violiner och piano op. 38, svit