483 Hiller— Hindemith 484 bl. a. Messias i Berlin och var 1789— 1801 Thomas-kantor i Leipzig. — E:s musikhistoriska betydelse ligger dels på den tyska liedens, dels på sångspelets område. Med sina Lieder mit Melodien (1759), Lieder für Kinder (1769), 50 geistliche Lieder für Kinder (1774), Lieder und Arien aus Sophiens Reise (1779), Der Kinder-freund (1782) och Letztes Opfer in Liedermelodien (1790), av vilka många har nytryckts i samlingar av Fried-laender, Moser och Reimann, blev han skaparen av en förädlad visstil, som senare skulle bilda utgångspunkten för Schuberts och Schumanns liedstil. Även den andliga sången har han berikat med sina Clioralmelodien zu Gellerts geistliclien Oden och 6 häften 4-stämmiga Motetten und Arien (1776 —91). Som sångspelskomponist utvecklade han på tyskt område den lilla operan med talad dialog och komisk handling, som tidigare odlats i England (balladopera) och Frankrike (av Rousseau m. fl.). Bland dessa ”operetter” av H. må här endast nämnas Lottchen am II ofe (1767) och den ännu in på 1800-talet populära Die Jagd (1770). — Av värde för vår uppfattning om uppförandepraxis under 1700-talets senare hälft är hans skrifter Anweisung sm musikrichtigen Gesang (1774), Anw. stum musikalisch zierlichen Gesang (1780) och Kurze und erleichterte Anleitung zum Singen (1791). Han var även grundare av Wöchentliche Nachrichten und An-merkungen, die Musikbetreffend (1766 —70) samt utgav biografier över berömda musiker (1784). — Litt.: G. Calmus, Die ersten deutschen Sing-spiele von Standfuss und H. (1908); K. Peiser, J. A. H. (1894). Hiller, Ferdinand (von), 1811-— 1885, tysk komponist och musikskriftställare, var som underbarn elev till bl. a. *Hummel i Weimar, verkade 1828—35 i Paris, där Chopin och Liszt hörde till hans umgänge, vikarierade 1843—44 för Mendelssohn vid Gewandhausorkestern i Leipzig, var därefter verksam i Dresden, där han grundade abonnemangskonserterna och ledde en manskörsångförening, blev 1847 stadskapellmästare i Düsseldorf, 1850 i Köln, där han ledde Gürzenichkonserterna och de nederländska musikfesterna samt var till 1884 även direktör för konservatoriet (1868 hedersdoktor i Bonn). Som komponist har han liksom de flesta övriga mendelssohnianer skattat åt förgängelsen trots sina 200 verk (6 operor, 2 oratorier, kantater, psalmer, motet-ter, sånger m. m. samt 3 symfonier, kammarmusik och karaktärsstycken för piano). Däremot har hans skrifter (Die Musik und das Publikum, 1864, Aus dem Tonleben unser er Zeit, I 1868, II 1871, m. m.) en viss betydelse för förståelsen av musikuppfattningen under romantiken. Han har även skrivit en ännu använd lärobok Vebungen zum Studium der Ilarmonie und des Kontrapunkts (1860, 20 uppl. 1930). — Litt.: H. Hering, Die Klavier-kompositionen F. H:s (diss. 1927). Hillern-Dunbar, Anita von, f. 16/4 1890 i Freiburg i Br., pianist, studerade för J. von Raadz-Brock-mann 1895—1901, var 1901—07 elev vid konservatoriet i Hamburg (Me-der, Gleitz, Levin, Max Fiedler, H. Hermanns) och senare för B. Eisner, verkade 1909—11 som lärare (piano och harmoni) vid Vogtsches Konser-vatorium i Hamburg, turnerade därefter som konsertpianist och kammarmusikspelare i Tyskland, Österrike, Schweiz, Holland, Belgien, Tjeckoslo-vakiet, Danmark, Norge och Sverige. 1924 bosatte hon sig i Stockholm, där hon sedan 1925 är ackompanjatris och vikarierande pianolärare vid konservatoriet, sedan 1942 även repetitör vid operaskolan. Tillsammans med J. Ruthström, B. Beckman och S. Smith grundade hon 1928 Mellersta Sveriges kammarmusikförening, som existerade till 1936. Inom denna förening, i radio och vid offentliga konserter i Stockholm och landsorten har hon tillsammans med Julius Ruthström givit sonat- och kammarmusikaftnar. Hillman, Adolf, 1844—1933, affärsman och musikskriftställare, verksam medlem av Mazerska sällskapet, skrev biografier över Mozart, Brahms, Mendelssohn, Chopin, Berwald och Schubert. Hindemith, Paul, f. 16/11 1895, tysk komponist och altviolinist, blev