485 Hirschs förlag, Abr.—Hjort-Karström 486 tidigt elev vid Hoclis konservatorium i Frankfurt a/M., där han hade Arnold Mendelssohn och Berhard Sekles till lärare, var 1915—23 förste konsertmästare vid operaorkestern i Frankfurt a/M., därefter altviolinist i Amar-H.-kvartetten och 1927—34 lärare i en mästarklass för komposition vid musikhögskolan i Berlin. Sedan sistnämnda år vistas han i Amerika. ■— H. är i sina kompositioner fräck och frän, gamängartad och ofta parodisk, men samtidigt friskt musikantisk, uppfinningsrik och fantasifull. I sina tidigaste verk starkt influerad av Brahms slog han snart nog in pä en utpräglat antiromantisk väg, som omkring 1922 kulminerade i ett slags olåtsmodernism, som han dock i sina senare verk avsvurit. Ett årtionde senare hade hans stil mognat, blivit måttfullare, ofta arkaiserande utan att hans personliga egenart har lidit därav. Bland verken i hans stora produktion (endast under 1922 skrev han 12 stora verk) må nämnas danspanto-mimen Der Dämon (op. 28, 1924), operorna Cardillac (op. 39, 1926), Neues vom Tage (1929), barnspelet Wir bauen eine Stadt (1930), Mathis der Mahler (1934, f. f. g. i Zürich 1938), Mörder, Hoffnung der Fra/uen (op. 12, 1921), Das Nuschi-Nuschi (ett spel föi’ burmanska marionetter, op. 20, 1921), Sancta Susanna (op. 21, 1922) och andra verk för sångstämmor och instrumentensemble (Die Serenaden, op. 35, kantat för sopran, oboe, altviolin och violoncell, 1925, Die junge Magd, op. 23,2 för alt, flöjt, klarinett och stråkkvartett m. m.), stråkkvartetter (av vilka nr 4 op. 32 har givits i svensk radio), sonater för violin och piano, för altviolin och piano, för violoncell och piano, solosonater för violin och för altviolin, en rad konsertanta verk med titeln Kammermusik för ett soloinstrument (violin, altviolin, violoncell, piano) med kammarorkester, vartill kommer en pianokonsert op. 29 m. m., vidare en klarinettkvintett op. 30 samt den i svensk radio vid upprepade tillfällen givna symfonin Mathis der Mahler (utdrag ur operan med samma namn), en symfoni i Ess-dur och altviolin-konserten Der Schwanendreher. — Paul Hindemith. Litt.: H. Strobel, P. H. (1928, 2 uppl. 1931). Hirschs förlag, Abr., se Gehr-mans musikförlag. Hisloo, Joseph Dewar, f. 5/4 1884 i Edinburgh, skotsk-svensk operasångare (tenor), bedrev sångstudier i Stockholm för Gillis Bratt och vid operaskolan samt i Italien, var 1914 —18 engagerad vid Kungl. Teatern och gästspelade sedermera på Covent Garden i London, La Scala i Milano samt på operascenerna i Chicago, Bue-nos Aires, Paris och Bryssel. Som kon-sertsängare har han utom i de flesta europeiska länder uppträtt i U. S. A., Sydafrika, Australien och Nya Zeeland. Han är sedan 1937 lärare i solosång vid musikhögskolan i Stockholm. Hiss, den med ett *kromatiskt halv-tonssteg höjda tonen h, vid *tempe-rerad stämning samma ton som c, vid pythagoreisk stämning 24 *Cent, d. v. s. ca 1/4 halvtonssteg, högre. Hiss-dur, hiss-moll saknar praktisk betydelse som tonarter. Däremot kan hiss-mollklangen förekomma t. ex. ss. dominantens ledtonsväxlingsklang i Ciss-dur. Hjort-Karström, Brita, f. 1/12 1907, pianist, har studerat pianospel-ning för Johanne Stockmarr och Ignaz Friedman i Köpenhamn, Alfred Cor-tot i Paris och Lilli Krauss vid Lago di Como och framträtt som konserte-