539 Joachim 540 Joseph Joachim. dernistiska uttrycksmedel, har han komponerat operor och andra verk för kör och orkester, symfonier och andra orkesterverk, kammarmusik, pianostycken och sånger. Han har även skrivit en musikalisk formlära (tj. 1924). Joa'chim, Joseph, f. 28/6 1831, d. 15/8 1907, ungersk-tysk violinist av judisk börd, framträdde redan som 7-årigt underbarn i Pest, blev senare elev av J. Böhm i Wien, gjorde stor lycka i Leipzigs Gewandhaus 1843 och i London 1844, där han sedermera årligen under mer än ett halvt sekel gjorde månadslånga konsertserier, blev redan 1846 lärare vid konservatoriet i Leipzig, verkade 1849—53 som konsertmästare under Liszt i Weimar, senare i Hannover, där han snart övertog ledningen av symfonikonserterna. Hans bekantskap med den unge Brahms (1859) ledde till hans brytning med det Liszt—Wagnerska partiet. 1863 gifte han sig med den berömda altsångerskan A m a 1 i e W e i s s (egentl. Schneeweiss, 1839— 98, skilsmässa 1884), samtidens kanske märkligaste romanssångerska. 1866 flyttade paret J. till Berlin, där J. 1869 blev direktör för den nygrundade musikhögskolan, professor och medlem av senaten för Kungl. konstakademin, senare dess vice president. Han blev även hedersdoktor vid uni versiteten i Cambridge, Glasgow, Oxford och Göttingen, riddare av Pour le mérite och medlem av den bayerska Maximilianorden. I Berlin grundade han sin berömda stråkkvartett (med de Ahna, senare Kruse och Halier som sekundviolin, Wirth som altviolin och Hausmann som violoncell, med vilken han skapade ännu gällande uppförandetraditioner av Beethovens och Brahms’ stråkkvartetter. Oaktat J. har gått till eftervärlden först och främst som den geniale tolkaren av Bachs solosonater, av violinpartierna i Mozarts, Beethovens och Brahms’ sonater och konserter för att inte tala om Mendelssohns och Bruchs konserter, var han i lika hög grad den förbluffande teknikern som ända in i sin ålders höst gärna spelade Paganinis och Ernsts virtuosverk. Som lärare under ca 60 år (400 elever) utbildade han en stor del av sin tids mest lysande violinister, däribland Auer, Elde-ring, Arbos, Hess, Hubay, Havemann, Barmas och bland svenskar J. Ruth-ström. Hans verksamhet som tonsättare inföll huvudsakligen under 1850-och 60-talen. Han stod här visserligen under inflytande både av Schumann, Liszt och Brahms, men hans verk hade dock en otvivelaktig personlig egenart. Hans violinkonsert (”in ungari-scher Weise”) skulle fortfarande försvara sin plats vid sidan av Bruchs, Dvoraks och Saint-Saens’ men har för tillfället tyvärr blivit skjuten åt sidan. Han skrev också en rad uvertyrer, ytterligare en violinkonsert i G-dur, variationer i e-moll för violin och orkester samt den ännu stundom spelade Hebräische Melodien (efter Byron) för altviolin och piano. Större betydelse för eftervärlden har hans och A. Mosers violinskola (3 bd 1905), där hans kadenser till konserter av Mozart, Beethoven, Brahms m. fl. ingår. Stor betydelse har han också haft som violinistisk rådgivare åt flera av sin samtids tonsättare, däribland Brahms, samt som utgivare av Bachs solosonater, Beethovens violinsonater och (tillsammans med A. Moser) Beethovens stråkkvartetter. Av mu-sikhistoriskt och kulturellt intresse är också Briefe von und an J. (utg. av Joh. Joachim och A. Moser, 3 bd