573 Kiesewetter—Kirchner 574 Graz, Prag, Leipzig och Wien, där han blev dr phil. 1877 på avhandlingen Die musikalische Deklamation, var operakapellmästare i Amsterdam, Krefeld, Hamburg (1889), München och Graz (från 1893), verkade från 1930 i Wien som musikkritiker. Stilistiskt höi' K. till den wienklassiska stilens sista romantiska utlöpare. Hans melodiska ingivelse var flödig och hade starka folkliga drag. Harmoniskt påminner han stundom om Schubert och visar ibland släktskap även med Bruckner och Goldmark. Av hans operor har Der Evangelimann (1895)' och Der Kuhreigen (1911) vunnit popularitet även utanför Österrike. Han har även skrivit orkesterverk (variationer), kammarmusik, pianostycken och ett stort antal sånger samt har bearbetat A. Jensens efterlämnade opera Turandot. Som skriftställare har han framträtt med Miscellen (1886), A us Kunst und Le-ben (1904), Im Konzert (1908), Be-trachtungen undErinnerungen (1909), bearbetat Brendels Musikgeschichte (7 uppl.), vartill kommer ytterligare R. Wagner (1904, 2 uppl. 1908), självbiografin Meine Lebenswanderung (1926) och II. Richter (1930). — Litt.: Festschrift zum 60. Geburts-tag von W. K. (1917). Kiesewetter, Raphael Georg, 1773—1850, österrikisk musikforskare, studerade musik hos Albrechts-berger, var till yrket ämbetsman (avgick med pension 1845 som k. k. Hofrat), skrev en rad avhandlingar, av vilka särskilt de som gälla grekisk och egyptisk musik har kommit att bilda utgångspunkten för senare tiders forskning på området. Han utövade också stort inflytande på sin systerson, den märklige musikhistorikern A. W. *Ambros. Ki'lpinen, Yrjö, f. 4/2 1892, finsk tonsättare, har fått sin utbildning i Helsingfors, Wien och Berlin, var någon tid lärare vid konservatoriet i Helsingfors, tills finska staten tilldelade honom ett årligt understöd, som gjorde det möjligt för honom att odelat ägna sig åt komposition. Med stark personlig och nationell egenart har K. komponerat sånger till texter av finska och svenska diktare. Kina har den äldsta något så när kända musikkulturen, som utan nämnvärda förändringar bevarats ända fram i våra dagar. Tonsystemet är pentatoniskt, men tersluckorna har sedan 1550 före Kr. utfyllts genom glidtoner, varigenom ett tonsystem liknande vårt diatoniska har uppstått. För att möjliggöra transposition har tonförrådet uppdelats i två heltons-skalor, som ligger på halvtonsavstånd från varandra och tillsammans bildar ett kromatiskt system. Den kinesiska musikteorin är grundad på kosmiska föreställningar. Sålunda symboliserar de fem pentatoniska tonerna de fem av kineserna kända planeterna, den kromatiska tonserien de tolv månaderna 1. timmarna etc. — Utom flöjter och munorgeln tscheng har kineserna knäppinstrument av cittertyp (den 7-strängade k’in, den 25-strängade sè, den 4-strängade måncittran yüe k’in), lutor (p’i p’a), gitarren (den3-stränga-de san yen), gigor (den 2-stränga-de rörgigan erl hu) samt slaginstrument (klockspelet pien tschung, trätrumman pan, träpukan tschu, xylofonen pan, m. m.). — Kinesiska melodier lärde man i Europa först känna genom Père du Haldes resebeskrivning, som återgavs iRousseaus Diction-naire och därifrån upptogs i romantikens exotiska konstmusik, tidigast i Webers Turandot-uvertyr. Transkrip-tioner efter fonogram har offentliggjorts av E. Fischer i SbIMG 12 (s. 153 ff.). — Litt.: R. Wilhelm, Chi-nesische Musik (1927); J. Jasser, Rhytmische Struktur chinesisöher Melodien (Die Musik 1924); G. Soulié de Morant, Théåtre et musique mödernes en Chine (1926); L. Laloy, La musique chinoise (i Musiciens célèbres, 1914). Kirchner, Theod or, 1823—1903, tysk komponist, var elev av K. F. Becker i Leipzig och J. Sclmeider i Dresden samt var från 1843 den först immatrikulerade eleven vid konservatoriet i Leipzig, blev eftei' avslutade studier organist i Winterthur, var 1862—72 dirigent i Zürich, verkade senare i Meiningen, Würzburg, Leipzig och Dresden samt blev 1890 på Bülows rekommendation pianolärare vid konservatoriet i Hamburg. K. var romantisk eklektiker och miniatyrist.