583 Klassisk musik—Klavikord 584 Klaver och klavtabell. en romantisk epok skriver i klassiska former och. med klassiska stilideal. Klassisk musik, en term, som användes i skilda betydelser. Populärt menas med k. m. förebildlig musik, alltså alla de stora mästarnas verk; man talar t. o. m. om k. operett, k. vals, k. salongsmusik, k. jazz etc. Från formell och estetisk synpunkt menas med k. m. sådana verk, där innehåll och form i alla avseenden täcker varandra (frånsett stilarten). Klassiker i denna mening är sålunda snarare fullbordar en av en stilepok (Pales-trina, Händel, Bach, Mozart, Haydn, Brahms och i viss mån Mendelssohn och Saint-Saens) än den experimenterande stilskaparen, som drives av romantisk lust till det nya och ovanliga (Gesualdo, Caccini, i viss mån Schütz, J. Stamitz, Vogler, Spohr, Schumann, Berlioz, Liszt, Wagner, Schönberg etc.). I historisk mening är k. m. den musik som komponerades av wienklas-sikerna (Haydn, Mozart och Beethoven) och de av deras samtida, som skrev i deras anda. Äldre förebildliga mästare sammanfattas då under rubriken förklassiker; de som under romantiken skrev i klassisk anda (Mendelssohn, Brahms m. fl.) kallas klas-sicister. Klav (av lat. clavis, fra. clef, eng. key, ty. Schlüssel) = ”nyckel”, den på en notlinje anbragta tonbokstav, som vid notsystemets början (1. vid k.-växling inne på raden) anger den ton (C, Fl. G), från vilken tonförrådet räknas. Bokstavsformen undergick redan tidigt stora förändringar och i de sedan 1500-talet använda klavteck-nen är bokstäverna knappast att igenkänna. (Se vidstående notex. och klavtabell.) Klavecin se Clavecin. Klave'r, ursprungligen benämning på alla instrument med tangenter, senare gemensamt namn för alla olika typer av *cembalo och *klavikord, blev efter hammarklaverets uppkomst speciell benämning på detta. K. är även den folkliga benämningen på *dragspel (handklaver). Klaverinstrument är stränginstrument med klaviatur, alltså *klavikord, "cembalo och *pianoforte med alla dess underavdelningar. Till k. i vidare bemärkelse brukar stundom också räknas * orgel, *dragspel, *nyckel-harpa och *vielle. Klaviatu'r (fra. clavier, eng. key-board, it. tastatura), tangentraden på klaverinstrument ordnad i en diato-nisk rad undertangenter och en penta-tonisk rad övertangenter, vilka tillsammans bildar en kromatisk skala. På de flesta dragspel, på "nyckelharpa och på *vielle är k.en ordnad efter andra principer. Klavikord (clavichord), renässansens, barockens och rokokons populära heminstrument, är så tillvida en föregångare till vårt piano, att tonerna anslås (icke som på cembalon knäppes) medelst ett litet stall, som genom en hävstång är direkt kopplat vid tangenten. Detta stall har ej blott till uppgift att anslå strängen utan även att förkorta den efter den önskade tonhöjden, ja man kan t. o. m. efter anslåendet påverka tonkvaliteten genom vibrato (fra. belancement), vilket framkallar den för instrumentet karakteristiska sjungande tonen.