589 Kock 590 lans elevkonsert med hovkapellet 1903) och i kontrapunkt och komposition för J. »Lindegren, fortsatte sina studier 1905 i Berlin och Dresden och 1912 i Berlin samt avlade musiklärar- och kyrkosångarexamen vid konservatoriet i Stockholm 1910. Som konsert-givare framträdde han med kompo-sitionsaftnar i Stockholm 1905 och 1907 och i Köpenhamn 1906. 1916—19 verkade han ss. musikkritiker i Stockholmstidningen. Som tonsättare var v. K. en utpräglad personlighet, kärv men innerlig, med en viss förkärlek för arkaismer men ändå ursprunglig. Bland hans verk må nämnas I Pans marker, lyr. fant. för ork. (1917, ms.), Havsstämningar (1917, ms.), violinsonat e-moll (Elkan & Schild-knecht, 1913), violoncellsonat (1913, ms.), pianotrio (1907, ms.), pianokvintett (1916, ms.), Romans och Serenad för violin och ork. (1914, ms.), Ballad för piano och ork. 1917, ms.), scenmusik (försp. till Strindbergs Till Damaskus och B. von Horns Kring drottningen), pianostycken (Miniatyrer, Sthlm 1918, Preludier, 1917 ms.) och sånger, däribland Exotiska sånger (Sigurd Agrell, 1915), Stilla visor (J. P. Jacobsen, 1916), Die geheimnisvolle Flöte (5 chine-sische Lieder, 1919), Die wilden Schwäne (H. Bethge, 1920), Morgen-ländische Liebeslieder (H. Bethge, 1921) och Gammalswenska Wijsor Sigurd von Koch. Augustin Kock. (Lasse Lucidor och Wivallius, 1921). — Li 11.-. W. Seymer. Fyra nyromantiker (STM årg. 23, 1941); Kaju von Koch, ”Som en siöman uthi stoor fhaar” och Carl Nordberger, Minnen av Sigurd von Koch (båda i Musikmänniskor, 1943). Kock, Au g u s tin(us), f. 2/4 1886, konsertsångare (baryton) och sångpedagog, erhöll sin vokala utbildning för Caroline Östberg 1907—08 och Oskar Lomberg 1909—11 i Stockholm, där han också bedrev scenstudier för Emil Linden 1908—10 och August Lindberg samt rollinstuderingar för H. Berens jun. och Bernh. Fexer 1908 —11, var senare elev till W. Hirsch-berg 1913—-14 och vid flera tillfällen till Lilli Lehmann i Berlin. 1911 debuterade han som Tonio i Pajazzo på Kungl. Teatern och började samma år sin konsertverksamhet (under 30 år mer än 700 konserter), som även utsträcktes till Norge, Danmark och Tyskland (1912, 1921 och 1927). Han har därvid särskilt odlat svensk romanssång och har både som konsertgivare och som lärare skapat uppförandetraditioner av Sjögrens, Sten-hammars, Peterson-Bergers och Rangströms sånger. Icke minst har han haft betydelse genom att i ljuset dra fram tidigare obeaktade svenska tonsättare (Josef Eriksson, Sigurd von Koch, Gustaf Nordqvist, Josef Jonsson,