591 Koda—Kolessa 592 Zoltån Kodåly. Knut Håkanson m. fl.). Utom på den nordiska romansens område har K. producerat sig inom de mest skilda stilarter (den tyska lieden från Schu-bert till Wolf och Mahler, gregoriansk sång och andlig visa, italienskt bel canto, Mozartarior, Wagner, impressionism och expressionism). Under mer än 30 år har K. dessutom bedrivit en omfattande pedagogisk verksamhet. 1929—33 förestod han en egen sångklass i Västerås, sedan 1933 är han lärare i solosång och vokalensemble vid Upsala musikskola och vid sidan därav leder han sedan 1940 en bel-cantoskola i Stockholm. 1915 —21 var han kantor och körledare vid Katarina kyrka i Stockholm. Han har även publicerat en rad diktsamlingar. — Lit t.: Sven E. Svensson, A. K., en biografisk skizz (2 uppl. 1942). Koda se Coda. Kodäly [kå'dälj], Zoltån, f. 16/12 1882, ungersk tonsättare, komponerade redan som gymnasist en mässa, en uvertyr och kammarmusik, studerade från 1900 komposition vid musikhögskolan i Budapest för H. Koessler, promoverades vid universitetet till fil. dr på en avhandling om strofbyggnaden i den ungerska folkvisan, har samlat inemot 4 000 ungerska folkvisor, är sedan 1907 teorilärare vid musikakademin i Budapest, har därjämte verkat som mu sikkritiker, har sedan 1927 även framträtt som dirigent och är från 1930 lektor i musikteori vid universitetet i Budapest. Som tonsättare är han radikal (dock i mindre grad än Bar-tok) och utpräglat nationell. Av hans verk har särskilt Psalmus hungari-cus op. 13 (för tenorsolo, kör och orkester, komponerad till 50-årsminnet av sammanslagningen av Buda och Pest 1923) vunnit stor uppskattning (även i Sverige). Bland hans övriga kompositioner må nämnas sångspelet Håry Jånos (1926). Han har även skrivit värdefull kammarmusik (stråkkvartetter, violoncellsonater etc.), sånger med piano och med orkester samt talrika folkvise- och folkdansbearbetningar. Han har utgivit en rad musikteoretiska och folkloristiska arbeten om ungersk folkmusik. — — Lit t.: A. von Töth, Z. K. (ty. 1932); E. Haraszti, Z. K. (Nouvelle Revue de Hongrie, 1933). Koechlin, Charles, f. 27/11 1867, fransk musikforskare, tonsättare och pedagog (bördig från Elsass), bedrev 1887—89 tekniska studier, blev sedan elev vid konservatoriet i Paris (Massenet, Gédalge och Fauré), har komponerat orkesterverk (symfoniska sviter m. m.), konsertanta verk, kammarmusik, scenmusik, baletter, pianostycken och körverk. Bland hans vetenskapliga arbeten må nämnas Étude sur les notes de passage (1922), Précis des règles du contre-point (1927) och Gabriel Fauré (Les maltres de la musique 1927). Koessler, Hans, 1853—1926, tysk komponist och pedagog (kusin till Max Reger), var 1874—77 elev till Rheinberger i München, hade då redan från 1871 verkat som organist i Neu-markt (Oberpfalz), blev 1877 teorilärare vid konservatoriet i Dresden och manskörledare, 1881 kapellmästare vid operan i Köln, var från 1882 verksam vid konservatoriet i Budapest, där han 1883—-1908 och 1920— 25 var kompositionsprofessor. I en med Brahms närbesläktad stil skrev han orkesterverk, kammarmusik, körverk med orkester, sånger, en opera m. m. Kole'ssa, Lubka, f. 1904, polsk-österrikisk pianist, studerade i Wien