597 Konsertmästare—Konung för en dag 598 1902—10 gav 6 å 10 konserter årligen i Musikaliska akademins stora sal, de flesta under ledning av Tor Aulin. — Den nuvarande K. i S. stiftades 1914 på initiativ av Sven Kjellström och. Erik Lidforss. Konserterna hölls i Auditorium till 1926, då K. flyttade in i Konserthuset. K. räknar 84 medlemmar och ger 2 ordinarie konserter i veckan under månaderna oktober— april (sedan 1918 även skolkonser-ter). Sedan 1937 samarbetar den med Radiotjänst. Vid oratoriekonserter medverkar Musikaliska sällskapet. Ordinarie dirigenter har varit bl. a. G. Schéevoigt (1915—24), A. Wik-lund (1925—38), V. Talich (1926— 36), Fritz Busch (1937—40) och C. Garaguly (från 1942). — K. åtnjuter understöd av stat och kommun med 145.000 kronor från vardera. Administrativ ledare för K. är sedan 1939 Johannes Norrby. Konsertmästare, ledaren för första violinstämman i en orkester. I vissa orkestrar bär även ledarna för övriga stråkstämmor titeln k. Konservatorium (fr. lat. conser-vare, bevara), musikskola för högre utbildning, oftast statlig 1. kommunal, ursprungligen barnhus, där dis-ciplarna fick musikutbildning. Det första konservatoriet grundades 1537 i Neapel, och konservatorieutbildningen blev under mer än två århundraden karakteristisk för den italienska musikskolan. Först vid slutet av 1700-talet började konservator ier uppstå i andra länder. Bland berömda konser-vatorier må nämnas Liceo musicale Rossini i Bologna, grundat 1804, återupprättat 1864 av Rossini, Liceo musicale vid Academia Santa Cecilia i Rom, grundat 1869, Gesellschaft der Musikfreundes k. i Wien, grundat som sångskola 1817, som k. 1822 och från 1909 statligt som k. k. Akademie für Musik und darstellende Kunst, Hochschule für Musik i Berlin, grundat 1869, konservatorierna i Praha från 1811, Leipzig från 1843, Mozar-teum i Salzburg från 1880, konservatorierna i Zürich frän 1876, Basel från 1868, Bern från 1858, Genève från 1836, i Paris Conservatoire national de musique et de déclamation från 1784, omorg. 1793, Schola can- torum från 1896, konservatoriet i Bryssel från 1813, musikakademin i Budapest från 1875, konservatorierna i Haag 1826, Rotterdam 1845 och Amsterdam 1862, i London Royal aca-demy of music från 1823 och Royal college of music från 1876, Kungl. Musikkonservatoriet i Stockholm från 1771, från 1940 Kungl. Musikhögskolan. Berömda konservatorier finns även i Köpenhamn, Helsingfors, Leningrad, Moskva, Madrid, Warszawa (från 1821), Bukarest, New York (3 st.), Boston, Chicago, Buenos Aires och Rio de Janeiro (från 1841). Konsonans [-angs], ”samklang”, är en kombination av inbördes besläktade toner, som bildar en klanglig helhet, ett konsonant ackord. Av de mer än 300 tänkbara tonkombinationer, som kan utvinnas ur vårt *tem-pererade tonförråd, är endast två ackord konsonanta, nämligen Murklangen och *mollklangen. Alla de övriga är Missonanser. En konsonans kan bilda en harmonisk vilopunkt, ett *helslut, om den är *tonika, ett *halv-slut, om den är *dominant 1. *subdomi-nant. En i och för sig konsonant klang kan emellertid i sitt sammanhang bli dissonant (se Skenkonsonans). Jfr Dissonans. Konsonanta är sådana intervaller som kan förekomma inom en konsonant klang. Den gamla kontrapunktläran skilde mellan fullkomliga kon-sonanser (ren prim, oktav, kvint och kvart) och ofullkomliga konsonanser (stor och liten ters och sext). I och för sig konsonanta intervaller kan emellertid i sitt sammanhang bli disso-nanta, t. ex. vid en kombination av två rena kvinter 1. kvarter resp, av tvä stora 1. små terser 1. sexter (jfr notexempel e å nästa sida). Å andra sidan kan vissa överstigande och förminskade intervaller, som i sitt sammanhang är dissonanta, om de isoleras ur detta sammanhang, bli klangligt identiska med vissa konsonanser (jfr notexempel f); de är ”skenkonsonanta”. Konung för en dag (Si j’étais roi), opera av A. Adam, texten av Ad. Ph. d’Ennery och J. H. Brésil (sv. övers, av Ernst Wallmark), uppf. f. f. g. i Paris 4/9 1852, i Stockholm 25/1 1882,