609 Kretzschmar—Kreutzersonaten 610 Honegger m. fl.) och den amerikanska jazzen i dess ursprungligaste form har han i sina verk vacklat mellan cerebral expressionism, parodisk grotesk och den nya klassicismen. Han har komponerat orkester- och kammarmusikverk, konserter för olika soloinstrument med orkester, pianostycken (däribland sonater, sonatiner, sviter, fugor m. m.), operor och annan scenmusik. I sina operor har han utnyttjat motiv från de mest skilda kulturkretsar, från den grekiska antiken fram till Tollers expressionistiska modernism. En världssuccé blev jazzoperan Johnny spielt auf (1927), där K. med uttrycksmedel hämtade från jazzmusiken och den moderna kriminalromanen gjorde ett försök att skapa en operastil lämpad för vår tid. Kretzschmar, Herm ann, 1848 —1924, tysk musikforskare, var elev vid Kreuzschule i Dresden, studerade musikvetenskap i Leipzig, där han blev dr phil. 1871, var lärare vid konservatoriet därstädes och kördirigent, blev 1876 kapellmästare i Metz, 1877 universitetsmusikdirektör i Rostock (från 1880 även stadsmusikdirektör, 1884 professor), 1887 universitetsmusikdirektör och docent i Leipzig, där han grundade den akademiska orkestern och senare även föreläste i musikhistoria vid konservatoriet, var från 1904 den förste professorn i musikhistoria vid universitetet i Berlin, där han 1909—20 dessutom var direktör vid musikhögskolan. — K. har arbetat på de mest skilda områden inom musikvetenskapen. För en större publik har framför allt hans serie Füh-rer durch den Konzertsaal (1887 ff., sedan dess många upplagor) varit av betydelse för skapandet av en fördjupad musikkultur. Kreutzer, Leonid, f. 14/3 1884, rysk-tysk pianist och tonsättare, studerade i Petersburg för fru Essipov (piano)1 och Glasunov (komposition)1, verkade från 1906 som pianist i Leipzig, från 1908 i Berlin, där han 1921 —33 var lärare vid Musikhögskolan, har komponerat bl. a. pantomimen Der Gott und die Bajadere (1920), har utgivit pedagogiska upplagor av pianoverk och har skrivit Das Wesen der Ernst Kfenek. Klaviertechnik (1926) och Das normale Klavierpedal (2 uppl. 1928). Kreutzer, Rodolphe, 1776— 1831, fransk violonist (av tysk börd), fick sin utbildning av Anton Stamitz, var 1783—92 och 1804—27 engagerad vid hovkapellet i Paris, från 1790 konsertmästare vid Théatre italienne, från 1795 professor vid det nygrundade konservatoriet, blev 1801 konsertmästare vid Grand Opéra (från 1816 kapellmästare, sedan 1802 även kammarvirtuos /los kejsar Napoleon och 1815 hos Lüdvig XVIII). 1796—-98 reste han som virtuos genom Italien, Holland och Österrike. — I violinspelets historia har K. skrivit sitt nanm främst genom sina alltjämt oundgängliga 40 Études ou caprices (ca 1807) men även genom sina violinkonserter, av vilka den i d-moll (trots att den numera endast användes vid undervisningen) hör till de bästa i sitt slag. Den violinskola han författade för konservatoriet tillsammans med Rode och Baillot är visserligen i dag knappast i bruk, men den har legat till grund för de flesta senare verk av denna art. Hans 40 operor samt hans orkester- och kammarmusikverk har däremot skattat åt förgängelsen. — Litt.: Jos. Hardy, R. K., sa jeunesse å Versailles (1910), B. Cutter, How to study K. (1907). Kreutzersonaten, Beethovens mest berömda sonat för violin och piano 20. — Musiklexikon.