611 Kficka—Kubelik 612 (A-dur op. 47), tillägnades 1805 R. Kreutzer (ursprungligen ämnad att tillägnas mulatten George Bridge-tower, 1779—1860). Kficka, Jaroslav, f. 27/10 1882, t jeckisk tonsättare, blev efter universitetsstudier elev vid konservatoriet i Prag, där han studerade komposition för K. Stecker 1902—05, utbildade sig sedan vidare under ett år i Berlin, verkade till 1909 som kompositions-lärare i Ryssland, var därpå till 1920 körledare i Tjeckoslovakien, blev 1919 professor vid konservatoriet i Praha, 1921 medlem av tjeck, akademin och från 1922 även ledare för filharmoniska kören i Praha. I nationell tjeckisk 1. kanske snarare panslavisk anda har han komponerat operor, operetter och annan scenmusik, orkesterverk, kammarmusik (stråkkvartett D-dur, pianotrion Doma, en violinsonat och en sonatin för 2 violiner), talrika sångcyklar och även i Sverige ofta framförda manskörsånger. Krieger, Adam, 1634—1666, tysk kompositör, var elev av S. Scheidt i Halle, var 1855—57 organist vid Nico-laikyrkan i Leipzig och blev sedan kammarorganist vid hovkapellet i Dresden. ”Han är den mest geniale av barockens tyska liedkomponister, utomordentligt mångsidig i uttrycket (även beaktansvärd textdiktare till sina sånger) och försåg sina strofer med 5-stämmiga instrumentala ritor-neller, vilka gör dem som studentikos kollegiummusik av högsta klass” (H. J. Moser). Hans tidigare skingrade liedsamlingar (1657 och 1667) har rekonstruerats och nytryckts av H. Osthoff (A. K., 1929) och av A. Heuss i DTD (bd 19). Urval för praktiskt bruk i M. Seifferts Organum och på Bärenreiter-Verlag (H. Hoffmann) samt i H. J. Mosers Alte Musiker des deutschen Liedes. Krieger, Johann Philip p, 1649—1725, tysk organist och komponist, var från 1663 elev till J. Schrö-der i Köpenhamn, vilken han 1665 efterträdde, blev 1670 kammarorga-nist i Bayreuth, studerade från 1673 i Venedig för Rosenmüller och i Rom för Pasquini, blev därefter hovkapellmästare i Bayreuth, 1677 i Halle och 1680 i Weissenfels. Av hans talrika kompositioner (däribland 50 operor, många kantater och nära 200 arior) har 24 arior nytryckts av H. J. Moser. Dessutom förekommer kantater av K. i Seifferts Organum, arior i DTD 53—■ 54 och orgelstycken i DTD 18 (Seif-fert). Kromatik (fr. gr., ”färg”), under antiken sådana tonsystem som var sammansatta av halvtonssteg, i västerländsk musik en genom kromatiska halvtonssteg färgad melodi 1. stämfö-rinsr. Jfr Kromatisk skala och Aiteration. Kromatiskt halvtonssteg uppstår genom kromatisk höjning 1. sänkning av en ton. K. h. är i “tempererad stämning lika stort som “ledtonssteget, alltså 1/12 oktav 1. 100 Cent; i “pytha-goreisk stämning är intervallet något större (112 Cent). Kronbruden, opera av Ture Rangström, texten efter Strindbergs drama, uppf. f. f. g. i Stuttgart 21/10 1919, i Stockholm 30/11 1922. Krumhorn, i barockorgeln ett 8-, 4- 1. 16-fotsregister (tungstämma), tidigare även ett oboeartat blåsinstru-ment (fra. cromone, it. cornamoto torto, storto), där det dubbla rörbladet anblåstes genom en kapsel. K. byggdes i familjer med upp till 6 storlekar. Krüger, W e r a Astrid, f. 4/4 1911, operettsångerska, var anställd vid Hippodromteatern i Malmö 1931—32 samt i Stockholm vid Pallasteatern 1932—33, Södermalmsteatern 1933, Folkets hus teater 1934—37, Odéon-teatern 1938—39, Skansens sommarteater 1941 och Scalateatern 1941— 42, i Göteborg vid Stora teatern våren 1938 och hösten 1939 samt har sedan 1930 årligen deltagit i folkparks-turnéer. Bland hennes roller må nämnas Theblomma, Valencienne i Glada änkan, Bronislawa i Tiggarstudenten, Molly i Geishan och Lisa i Maritza. Kräftkanon, canon ca'ncri-z a n s, en under nederländska skolornas tid (ca 1500) populär kanonform, där temat besvarades med sin egen omvändning. Kubelik, Jan, f. 1880 (lär vara död, men obekant när), tjeckisk violinist, elev av “Sevcik och var från sin debut 1900 en av samtidens största