637 Lamoureaux—Lanner 638 söt melodik och en fantasifull instrumentation. Utanför Frankrike är han mest känd för sina 4 violinkonserter, av vilka nr 2 Symphonie espagnole op. 21 hör till den stäende konsertanta violinlitteraturen. Av hans övriga instrumentalmusik må nämnas en symfoni, en pianokonsert, en violoncell-konsert. Han har även skrivit operor — däribland Le roi d’Ys (f. f. g. 1888), som ännu håller sig på repertoaren — kyrkomusik och talrika sånger. — Litt.: G. Servières, E. L. (fra. 1925). Lamoureaux [lamorå'], Charles, 1834—1899, fransk dirigent, var 1882 ■—97 ledare för de berömda Concerts L. med sin egen orkester. L. lade ned ett stort arbete på att göra Wagner populär i Paris och var den förste, som framförde Lohengrin (1887) och Tristan (20 ggr hösten 1899). — Litt.: Revue wagnérienne (1887), H. Imbert, Profils de musiciens (u. å.). Landi'no, Francesco, ca 1325— 1397, den blinde organisten vid San Lorenzo i Florens, av vilken ca 200 profana satser ännu finns i behåll, var den märkligaste mästaren i den italienska ars nova (exempel i nytryck hos J. Wolf, Gesch. der Mensuralnota-tion och SbIMG III, i H. Riemanns Alter Hausmusik och i A. Scherings Beispielssammlung). — Litt.: A. Schering, Studien zur mus. Frühre-naissance (1914). Lange-Müller, Peter Erasmus. 1850—1926, dansk tonsättare, var vid sidan om gymnasie- och universitetsstudier elev i komposition för G. Matthisson-Hansen och vid konservatoriet i Köpenhamn (Neupert i piano), fortsatte sina musikstudier som Anckerstipendiat i Österrike och Italien 1879 och i Wien, München och Paris 1884—85. L.-M. står som vokallyriker i främsta rummet bland de skandinaviska tonsättarna, hans me-lodik står den danska folkvisans nära och harmoniken kännetecknas av en fyllig sötma, som stundom påminner om Emil Sjögrens (vilken hörde till hans närmaste vänner). Han har komponerat ett stort antal sånger (Fem Sange af Sulamith og Salomon op. 1, romanssamlingarna op. 4 och 6, Sex russiske Sange op. 6, Sex danske Sange op. 14, Fem norske Sange op. 16, Sex Peter Lange-Müller. Folkeviser op. 18, Franske Sange op. 18 m. fl.), manskörsånger (Kornmods-glansen etc.), kantater, 4 operor (däribland Spanske Studenter, 1883, i Stockholm 1884), scenmusik (däribland till Drachmanns Det var en-gang, Renaissance m. fl.), 2 symfonier och andra orkesterverk, violinkonsert, kammarmusik (pianotrio, smärre stycken för violin och piano m. m.). Langleik, langspil, norsk grip-brädscittra av långsmal form med melodi- och ackompanjemangsträngar. Den synes vara nära besläktad med det isländska langspil, som är en stråkcittra med 2 å 6 strängar spända över en gripbräda med kromatisk bandindelning. Ett instrument benämnt långspel har tidigare funnits i Sverige (belagt i Dalsland genom Gun-no Dahlstiema, 1698). Lanner, Joseph, 1801—1843, österrikisk valskomponist, både som violinist och som tonsättare självlärd, grundade en kvartett, i vilken J. Strauss d. ä. var altviolinist. Denna kvartett växte så småningom ut till en hel orkester, för vilken L. komponerade sina danser och arrangerade operapotpurrier. Han blev den moderna valscykelns skapare och blev på detta sätt av stor betydelse ej blott för sina yngre samtida Strauss d. ä. och d. y. utan även för wienvalsen ända in i vår tid. Hans melodirika och