649 Leipzigskolan—Lemba 650 retten. Bland hans talrika alster av denna art är ett flertal givna i Sverige, främst Die lustige Witwe (1905, Den glada änkan), Der Graf von Luxemburg (1909, Greven av Luxemburg), Zigeunerliebe (1910, Zigenar-kärlek), Frasquita (1922) och Paga-nini (1925). Före dessa verk hade han ägnat sig ät operan och i sina senare alster närmar han sig åter det romantiska sångspelet, t. ex. i Friederike (1928), Guiditta (1934) och den exotiska Das Land des Lächelns (Leendets land, som sedan 1932 med oerhörd framgång givits över hela Sverige). — Litt.: E. Decsey, F. L. (2 uppl. 1930); A. Rivoire, Une heure de mu-sique avec F. L. (1930). Leipzigskolan. Leipzig var genom Thomasskolan redan under reforma-tionsärhundradet en av den evangeliska kyrkomusikens viktigaste centralpunkter, utan att det därför utbildades en särskild Leipzigtradition genom raden av märkliga Thomas-organister (däribland Andreas Düben d. ä. till 1625) och -kantorer (S.Knüp-fer 1657—76, J. Schelle 1676—84, J. Kuhnau 1684—1722, J. S. Bach 1733 —50). Med L. brukar man därför mena den grupp av klassicister och romantiker, som växte upp omkring Gewandhauskonserterna (fr. 1781, dessförinnan Liebhaberkonzerte, från 1766 under ledning av J. A. Hiller) och konservatoriet (grundat 1843 av Mendelssohn, Schumann, Hauptmann, Ferd. David och Pohlenz) och närmare bestämt den romantiska skola, som utgick från Mendelssohn och Schumann och som i sin tur blev utgångspunkten för den nationella romantiken. Till denna riktning anslöt sig en rad nordiska tonsättare, som direkt 1. indirekt hade fått sin utbildning vid Leipzigkonservatoriet (Gade, Josephson, Norman, från början även Söderman och Grieg, vilka dock genom starkare anknytning till nordisk folkton och i viss mån även till tysk högromantik frigjorde sig från L:s stilideal) . Genom Mendelssohn men också genom de traditioner, som odlades vid Thomasskolan blev L. också centralpunkten för Bachrenässansen (under vårt århundrade genom Straube, Reger, G. Ramin m. fl.). Franz Lehår. Lejdström, Carl Victor, 1872— 1922, operasångare (baryton), var elev av sin broder Oscar L. och A. “William, var 1894—1902 och 1911-—-13 engagerad vid Kungl. Teatern, däremellan i Tyskland (bl. a. i Bayreuth, där han sjöng Klingsor i Parsifal), senare hos Ranft. Roller: Hans Sachs i Mästersångarna, Wolfram i Tann-häuser, Holländaren, Figaro i Figaros bröllop, Leporello i Don Juan, Papa-geno i Trollflöjten m. fl. Lejdström, Johan Oscar, 1858— 1926, sångare (baryton) och sångpedagog, var elev av Hj. Håkansson och J. “Günther vid konservatoriet i Stockholm 1875—82, senare för Fritz “Arlberg, i Paris 1885—88 och 1900, i Berlin 1905—07 och i Italien 1910, debuterade vid Kungl. Teatern 1888, erbjöds engagemang men avstod, verkade som oratorie- och romanssångare, var organist i Kungsholms kyrka i Stockholm 1883—98. Sitt livsverk nedlade han dock som sånglärare, var anställd som lärare i solosång vid konservatoriet i Stockholm 1898—1923 (professor- 1913). Bland hans elever må nämnas Julia Claussen och "Nanny Larsén-Todsen. Lemba, Ar t hus, f. 1885, estnisk pianist och tonsättare, studerade vid konservatoriet i Petersburg, där han 1908 belönades med guldmedalj och Rubinsteinpriset och 1910 anställdes som lärare (professor 1915). Sedan