667 Lindberg—Lindblad 668 Oskar Lindberg. hon var elev till Dagmar Möller, Clary Morales och John Forsell (musiklärar-och kyrkosångarexamina 1924), samt som Kristina Nilssonstipendiat vid musikhögskolan i Berlin. Genom sin högt utvecklade stilkänsla, starka inlevelse, otadliga teknik och sin av naturen välklingande stämma står fru L.-T. i allra främsta ledet bland de sångerskor som i Sverige ägnar sig åt den allvarliga tonkonsten. I radio har hon oftast låtit höra sig i verk från generalbastiden, en stilart som alldeles särskilt ägnar sig för hennes kynne, röstklang och teknik. Hon har med framgång även framträtt i norsk, dansk och finsk radio. I oratorier och symfonier har hon varit solist med Konsertföreningen i Stockholm och i övriga orkesterföreningar ute i landet. Lindberg, Oskar Fredrik, f. 23/2 1887, tonsättare, blev sedan han under ett par år tjänstgjort som organist i Gagnef vid 16 år elev vid konservatoriet i Stockholm (1903—11), där han avlade sina examina, varpå han privat fortsatte sina studier i komposition för Ernst Ellberg och Andreas Hallén. 1913, 1926 och 1928 företog han studieresor i Tyskland och Österrike (dirigering vid konservatoriet i Sondiershausen). Han var 1906—14 organist vid Trefaldighetskyrkan i Stockholm och 1910-—20 musiklärare vid Palmgrenska skolan, är sedan 1914 organist vid Engelbrektskyrkan, sedan 1919 lärare i harmonilära vid konservatoriet (professor 1936) och från 1922 dirigent för Stockholms akademiska orkester förening (från dess bildande). Därtill har han varit ledamot av 1936 års koralbokskommitté och av 1941 års liturgisk-musika-liska kommitté. L. hörde till den falang unga svenska tonsättare, som åren före 1910 skapade en svensk instrumentalstil på grundval av svensk folkton och svensk naturlyrik. Den ideella förebilden var visserligen Hugo Alfvéns Midsommarvaka som hade kommit 1903, men det klangliga underlaget var i viss mån ett annat. Alfvén hade kommit ifrån den klassicistiska romantiken och hans tonspråk fick också trots den högromantiska harmoniken och orkesterbehandlingen alltid en i viss mån klassisk prägel. L:s stilideal var från början nationellt romantiska. Han utgick från den svenska och närmare bestämt den dalska folkvisans och folkdansens tonfall och rytm och skapade därav ett tonspråk, harmoniskt besläktat med Sibelius’ och nyryssarnas. L. har för orkester komponerat en symfoni (fullb. 1915), de symfoniska dikterna Vildmark, Från de stora skogarna, Hemifrån och Flores och Blanzeflor, 3 konsertuvertyrer, En liten dalarapsodi, Per Spelman han spelte (prisbelönt av Radiotjänst), Festpolonäs, En gammal kämpavisa från Dalarna, Tre dalmålningar, Tre färdeminnen och Leksandssvit. Utom operan Fredlös, som med stor framgång uppfördes f. f. g. 1943 å Kungl. Teatern, har han för soli, kör och orkester skrivit Requiem, Skansenkantat (Prins Wilhelm), Det ljusa landet (prisbelönt) samt kantaterna till Falu stads 300-årsjubileum och till Svenska folkskolans 100-årsjubileum. Bland hans övriga verk må nämnas sångspelet De sjungande löven, orgelkompositioner (däribland en sonat), pianokvintett, pianostycken och sånger med piano och med orkester. Lindblad, Adolf Fredrik, f. 1/2 1801, d. 28/8 1878, tonsättare, fick sin förberedande musikundervisning av en organist i Skänninge och av en direktör Alm i Norrköping, av vilken