677 Linnander-Lejdström—Liszt 678 Linnander-Lejdström, Elin Augusta, f. 25/5 1888 (gift med operasångaren Carl L.), operasångerska (sopran), har studerat för Gillis Bratt (från 1902) och för olika lärare i Tyskland, var engagerad vid Kungl. Teatern 1910—14 och vid Stora Teatern i Göteborg 1916—25. Ur hennes rollista må anföras Aida, Tosca, Ma-dame Butterfly, Mimi i Bohème, Margareta i Faust och Venus i Tann-häuser. Lira, under medeltiden bl. a. = ”pärongiga”, var även namn på *vielle samt på en föregångsform till violininstrumenten. Lira da braccio, en föregångare till violinen, byggdes under 1500-talet i alt- och tenorläge med 5 å 7 strängar och 1 å 2 borduner. Lira da gamba, basliran, byggdes med 12 strängar och 2 borduner, som kontrabaslira (lirone, arciviola da lira, accordo etc.) med upp till 24 strängar. Lisa, den kvinnliga huvudrollen (sopran) i Lehårs operett * Leendets land. L'istesso tempo (it.) samma tempo, t. ex. vid taktväxling. Liszt, Franz, f. 22/10 1811 nära Sopron (ödenburg), Ungern, d. 31/7 1886 i Bayreuth, var son till en godsförvaltare hos greve Esterhåzy (modern var av österrikisk börd), kallades efter debuten som 9-årigt underbarn i födelseorten till Esterhåzy i Eisen-stadt, som livligt tillstyrkte hans vidare utbildning. Efter en konsert i Bratislawa (Pressburg) sammansköt några ungerska magnater ett belopp för hans vistelse i Wien, där han fick *Czerny till lärare i pianospelning och *Salieri i komposition. Här kom han även i förbindelse med Beethoven. I Paris ville han 1823 fortsätta sina studier vid konservatoriet, vilket strandade på Cherubinis veto av formella skäl. I stället tog *Paer och *Reicha hand om hans komponistutbildning. Några pianolektioner utöver dem han fått av Czerny blev det däremot inte mera frågan om. Han hade lärt vad som fanns att lära och nu kunde han börja skapa en ny pianoteknik, som kunde låta hans enorma fallenhet för instrumentet komma till Lira da gamba och lira da braccio. Träsnitt från 1500-talet. sin rätt. Han hade också turen att komma i förbindelse med pianofabrikanten *Érard och var en av de första som lärde sig utnyttja dennes uppfinning av repetitionsmekaniken. De nya Parisflyglarna hade en massivare klang än de spröda Wienflyglarna, vilket även kom att inverka på hans behandling av pianosatsen (vidare lägen, sångbarare spel etc.). 1824 gjorde lian en framgångsrik konsertresa till England. Åter i Paris mottogs ”le petit Liszt” med förtjusning i Parissalongerna, där hans sångspel Don Sanche gjorde lycka (1825). Detta verk, som länge varit försvunnet, har på sistone återfunnits av Jean Chanta-voine (fransk musikhistoriker, f. 1877). L. var nu en ung elegant kavaljer som hastigt mognade till man genom sorgen över faderns död (1827) och en olycklig kärlek. Det andliga ståndet lockade honom redan nu men han drogs också tidvis starkt mot Saint Simons kristna socialism. Starka impulser för sin fortsatta musikutveckling fick han genom Berlioz’ Symph. fantastique, som blev avgörande för hans ställning till programmusiken, genom Fétis och hans nya idéer på harmonikens område (utvidgning av tonartens gränser, enharmo-