- Project Runeberg -  Bonniers illustrerade musiklexikon /
679-680

(1946) [MARC] Author: Sven E. Svensson, Erik Noreen - Tema: Reference, Music
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liszt, Franz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

679 Liszt 680 nik, friare dissonansbehandling m. m.) och Chopin med hans subtila behandling av pianots klangliga möjligheter. För L:s utveckling av det virtuosmässiga pianospelet blev dock de intryck han fick av Paganinis violinistiska häxmästarkonst av en avgörande betydelse. Han ville till sitt instrument överföra de tekniska landvinningar den demoniske genuesaren hade utex-perimenterat för violinen, och han lyckades. 1835 reste han med sin älskarinna grevinnan Marie d’Agoult (f. de Flavigny, som författarinna känd under namnet Daniel Stern) till Genève och Italien. Av deras 3 barn blev Cosima (f. 1837) sedermera gift med L:s elev Hans von “Bülow, senare med Richard Wagner. Sedan grevinnan 1839 hade övergivit honom företog han fram till 1847 talrika virtuosresor över stora delar av Europa. Dessa vanns ej blott med virtuoskram av traditionellt snitt utan även med geniala tolkningar av Beethovens sonater och L:s egna bearbetningar för piano av Schuberts sånger. För dessa konsertresor komponerade han för sitt instrument otaliga större och mindre stycken av skiftande värde (Années de pèlerinage, ungerska rapsodier — av stor betydelse för såväl den nationella romantiken som exotismen —-etyder och karaktärsstycken av olika slag, operafantasier och andra parafraser m. m.). 1842 blev han till namnet hovkapellmästare i Weimar och tjänstgjorde även som sådan 1848— 61. Denna tid medförde en fördjupning av hans konstnärliga ideal (de 12 symfoniska dikterna, Festmässan för Gran i Ungern, 1855). Han utövade dessutom ett flitigt författarskap i musikaliska och kulturella ämnen (De la fondation Goethe å Weimar, 1851, Lohengrin et Tannhäuser de Richard Wagner, s. å., Frédérie Chopin, 1852, Des bohémiens et de leur musique en Hongrie, 1859, Ueber Fields Nocturnes, 1859). Hans viktigaste propagandamedel blev dock den skara unga framtidsmusiker han samlade omkring sig, det unga Tyskland med “Raff, Bülow, Tausig, “Cornelius, “Joachim, Al. Ritter, “Draeseke o. a., som skulle föra hans baner ut över världen. Av betydelse för hans senare inre utveckling blev furstinnan Caro-lyna Sayn-Wittgenstein, som lämnat sin make för att leva i fritt äktenskap med L. Hon var hans andliga jämlike, tog starka intryck av hans konstnärs-skap men lämnade själv rikligt utbyte genom sin personlighet. —• 1839 hade L. räddat tillkomsten av Beethoven-monumentet i Bonn, för vilket ändamål han genom sina turnéer spelade in betydande summor. Därmed hade en annan sida, och icke den minst betydande, av hans verksamhet i musikkulturens tjänst tagit sin början: mecenatens. I denna egenskap fick han, från det han tog den efter upploppet i Dresden flyende Wagner under sitt beskydd, årligen, ja stundom oftare skaffa efter sina förhållanden betydande summor för att rädda Wagner från undergång. När han 1850 uruppförde dennes Lohengrin tillämpade han däremot bara en princip, som varit en av hans viktigaste även under virtuosåren: att bringa förbisedda musikers alster till offentligheten. Detta kärleksverk fortsatte han under hela sitt liv. Så sent som 1884 bragte han den unge “Glazunovs första symfoni till uppförande, svensken Berwald lämnade han sitt verksamma moraliska stöd och Peter Cornelius’ utveckling följde han med största intresse. Det av L:s fiender framkallade fiaskot vid premiären på dennes opera Barberaren i Bagdad 1858 blev en av orsakerna till hans uppbrott från Weimar. 1861 flyttade han till Rom med den djärva planen att bringa en reformation av den katolska kyrkomusiken å väga. Här gjorde han också en framställning hos påven om dennes upplösning av furstinnans äktenskap. När detta nekades honom (1865) ingick han i det andliga ståndet som abbé, senare kanoniker. Ej heller hans kyrkomusikal iska reformationsplaner fick det påvliga stöd han väntat och fick med tiden förfalla. Under de sista 20 åren av sitt liv samlade han under sommarmånaderna omkring sig den unga generationen av betydande pianister, tonsättare och dirigenter (“d’Albert, “Weingartner, Siloti, Ro-senthal, “Sauer, Ansorge, Hilda *The-gerström för att nämna ett fåtal av dem) och fick genom dessa ett infly-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free