697 Lundqvist—Luta 698 Roller: Tell, Falstaff, Rienzi, Gustaf Vasa, Telramund i Lohengrin, Wol-fram i Tannhäuser, Amonasro i Aida, Bazil i Barberaren, Germond i Den vilseförda, Pizarro i Fidelio, Guvernören i Don Juan, Jago i Otello m. fl. Han var även en i Sverige och utlandet högt skattad konsert- och ora-toriesångare samt solist vid flera av Upsalasångarnas utlandsfärder. Ej minst genom dessa student sångarfärder förvärvade L. en stor personlig popularitet. 1908 publicerade han Minnen och anteckningar, en blick tillbaka på mitt förflutna lif. — Litt.: F. Hedberg, Svenska operasångare (1885, s. 262 ff.), E. Åkerberg, Musik-lifvet inom Par Bricole (1910, s. 46 ff.), SMT 1890, 1900, 1904 och 1911. Lundqvist, Gerhard Vilhelm, f. 14/4 1894, violinist och dirigent, var elev vid konservatoriet i Stockholm 1909—-10, studerade senare violinspelning för G. Molander och Tor Aulin i Göteborg samt vid musikhögskolan i Berlin för Marteau 1911—14. Sina violinstudier fortsatte han senare i Berlin för Hubermann 1916 och för Flesch 1919, var i ensemblespel elev till F. Lamond 1916—17, i musikteori för Paul Juon 1921—23 och för Peder Gram i Köpenhamn samt dirigering i Berlin 1922. Han blev 1919 lärare vid musikkonservatoriet i Malmö och är sedan 1923 universitetskapellmäs-tare i Lund, är dirigent för Lunds orkesterförening, som han bildade 1929 och var 1931—36 även dirigent för Lunds kvinnliga studentkör. Sedan 1913 har han framträtt som solist med orkester, han har senare företagit talrika konsertturnéer (1918—■ 19 bl. a. till Oslo och Köpenhamn) och är primarie i Lundakvartetten. Han har komponerat verk för orkester (Akademisk musik 1—3, Promotions-musik 1 och 2, Processionsmusik m. m.), kammarmusik (bl. a. en pianotrio) m. m. — Han är gift med pianisten Karin Robert-Persson, f. 1898. Lundvik, Hildor, f. 6/3 1885, tonsättare, studerade först juridik i Upsala men blev åren 1909—13 elev vid konservatoriet i Stockholm (Harald Fryklöf och Andreas Hallén i teori, Oscar Lej dström och Gillis Bratt i sång), där han avlade sina examina. Lutspelerska. Gravyr av .T. Smith efter G. Kneller. L. var 1924—25 kantor i Tyska kyrkan i Stockholm, 1926—27 i Gustaf Vasa samt är sedan 1928 knuten till S:t Görans kyrka. Sedan 1930 är han dirigent i Bellmanskören (förbunds-dirigent i Stockholms sångarförbund 1932—41) samt är medlem av radiokören. Han har komponerat ett antal solosånger, manskvartetter, ett flertal blandade körer, pianostycken (sex häften utg.), svit för stråkorkester, sånger, kantater med orkester m. m. Lur, ursprungi. kanske en urborrad mammuttand, byggdes redan för 3.000 år sedan av brons (med dragna rör) i storlekar upp till 3 meter (ett märkligt l.-par återfunnet i Danmark), har ett ofantligt omfång (upp till 16:de övertonen och högre). Omständigheten att lurarna oftast återfinnes parvis har lett till fantastiska antaganden om en tidig flerstämmig nordisk musik. — Litt.: A. Hammerich (i Vierteljahrschrift für Musikwissen-schaft, årg. 10, 1894, s. 1 ff.). Lusinga'ndo (it.) ”insmickrande”, som föredragsbeteckning: med lätt, angenämt föredrag. Luta (fr. arab. aVü, ”trä”, lat. tes-tudo, gr. chelys, it. liuto, fra. luth), knäppinstrument med sköldpadds-formad botten, platt lock, rosettformat ljudhål, hals med band och bakåt-