727 Massé—Masurka 728 Jules Massenet. Massé, Victor (egentl. Félix Marie), 1822—1884, fransk kompositör, studerade vid konservatoriet i Paris för bl. a. Halévy, blev rompristagare 1844, var från 1860 kormästare vid Stora operan i Paris och från 1866 professor vid konservatoriet, skrev en rad operor, av vilka endast Paul et Virginie (1876) har hållit sig på repertoaren. Massenet [massnä'], Jules Émile Frédéric, 1842—1912, fick sin utbildning vid konservatoriet i Paris under bl. a. Bazin, Reber och Thomas, fick 1863 rompriset för kantaten David Rizzio, blev 1878 Bazins efterträdare som professor i komposition vid konservatoriet, erbjöds då han avgick från denna befattning 1896 att efterträda Thomas som konservatorie-direktör men avböjde, var medlem av akademin och från 1910 dess president. Som tonsättare fullföljde han franska traditioner, stod under inflytande av Meyerbeers och Gounods stil men tog också intryck av Verdi och —- åtminstone formellt — av Wagner. Han behärskade suveränt alla former och stilarter och kan som tekniker jämföras med de största. Hans musik utmärkes också av välljud, formbehärskning och elegans men saknar i någon mån kraft och djärvhet, vilket torde vara orsaken till, att av hans stora produktion endast operorna Manon (1884) och Thais (1894), ett par av de 7 orkestersviterna (särskilt nr 4 Scènes pittoresques) och uvertyren till Racines Phèdre fortfarande håller sig på repertoaren. Bland hans övriga verk må nämnas de bibliska dramerna Marie Madelaine (som oratorium i Paris 1873, som opera i Nizza 1903, Eve (1875), La Vierge (1879), oratoriet La terre promise (1900), de stora operorna Le roi de Lahore (1877), Hérodiade (1881), Le Cid (1885), Le Mage (1891), Ariane (1906), Bacchus (1910), Rome (1912), av de komiska operorna Don César de Bazan (1872), Esclarmonde (1889), Werther (fullb. 1886, f. f. g. i Weimar 1891), La Navarraise (1894), Sapho (1879, utvidgad 1909), Gendrillon (1879), Grisélidis (1901), Le Jongleur de Notre Damg (1902), Don Quichotte (1910). Han har även komponerat musikinlägg och annan scenmusik till dramer, sagospel m. m., kantater, orkesterverk i olika former, konsertanta verk, kammarmusik, a cappell akörer och sånger. — L it t.-. René Brancour, M. (1923); A. Pougin, M. (1913); A. Soubies, M. (1912) samt en rad äldre biografier, stilkritiska avhandlingai-och uppsatser. Masurka, m a z u r k a, mazur ék, dans från provinsen Masosze i Polen, känd som folkdans från början av 1700-talet, spred sig som sällskapsdans över Europa ca 1840, i förädlad form i konstmusiken fr. o. m. Chopin (senare hos Wieniawsky, Scharwenka m. fl.), går i Vrtakt och har ungefär samma tempo som vår åttondelspolska (J =138). Karakteristisk för m.-ns rytm är den extra betoningen på taktens andra 1. tredje räkneenhet liksom sönderdelningen av ”ettan” i punkterad åttondel -J- sextondel: