725 Martsell—Massart 726 Elogio di G. B. M. (1913) samt talrika specialavhandlingar. Martsell, Helmer Valfrid, f. 9/10 1901, violoncellist, debuterade 1931 i Stockholm efter studier hos Bror Pers-felt och har sedan 1935 ofta framträtt som solist i radio. Bland hans talrika elever har följande framträtt som solister med Konsertföreningen i Stockholm: Carin de Frumerie, Bergel Sunnegård, Arne Wallberg, Marianne Wallberg och Jan Westfelt. Martucci o'ttci), Giuseppe, 1856—1909, italiensk kompositör, [-studerade vid konservatoriet i sin födelsestad Neapel, var från 1886 direktör för Liceo musicale i Bologna, från 1902 vid kungl. konservatoriet i Neapel. Tillsammans med Sgambati och *Bossi är M. skaparen av en romantisk italiensk orkesterstil. Bland hans verk må nämnas 2 symfonier, 2 pianokonserter, kammarmusik (2 piano-trior, en pianokvintett, en violoncell-sonat m. m.) samt pianoverk. — Litt.-. G. Prati, G. M. (it. 1915), L. Torchi (i Rivista musicale italiana 3 årg. 1896). Marx, J o s e p h, f. 11/5 1882, österrikisk komponist, studerade komposition för E. W. Degner i Graz och musikvetenskap vid universitetet i Wien, där han blev dr phil. på en avhandling Über die Funktionen von Harmonie und Melodie, verkar sedan 1914 som teorilärare i Wien (direktör för musikhögskolan 1922—25). Som romanskomponist går han i Hugo Wolfs fotspår, i instrumentalverken (Herbstsinfonie, Idylle och andra orkesterverk, Romantisches Klavierkon-zert, Castelli romani för piano och orkester, violinsonat, rapsodi och ballad för pianokvartett och annan kammarmusik m. m.) står han på gränsen mellan högromantik och modernism. Mascagni [-a'nji], Pietr o, f. 7/12 1863, d. 2/8 1945, it. komp., studerade bl. a. för Ponchielli, blev sedan han som kapellmästare turnerat med resande operettsällskap stadskapell-mästare i Cerignola (Apulien), där han komponerade operorna Ratcliff och Cavalleria rusticana (På Sicilien). Sistnämnda verk blev 1890 prisbelönat av förlagsfirman Sonzogno Pietro Mascagni, och har sedan dess nått en exempellös världssuccé. 1895—-1903 var han direktör för Liceo musicale i Pesaro, senare för Scuola nazionale di musica i Rom. M. är jämte Leoncavallo skaparen av *verismen. Han behärskade med virtuositet de musikdramatiska uttrycksmedlen, hade en flödande melodisk ingivelse och en insmickrande harmonik men hans stil kan inte frikännas från en stundom grov sensualism växlande med brutalitet och publikfriande sötma. Flera av hans senare operor, bland vilka må framhållas L’amico Fritz (Vännen Fritz, 1891), Rantzau (1892), Iris (1898) och Scampolo (1921), syftar delvis högre i konstnärligt avseende men har — kanske just därför •—■ inte nått samma popularitet som Cavalleria. Bland hans övriga verk må nämnas Messe funèbre (1900), orkesterverk (en symfonisk dikt), filmmusik (redan 1919), kantater och kammarmusik.-— Litt.: Självbiografi (it. 1893); G. Cogo, Il nostro M. (1931); A. Donno, Modernitå di P. M. (1931); E. Pompei, P. M., nella vita e nell’ arte (1912). Massart [-aT], Lambert Jo-seph, 1811—1892, fransk violinist, elev av R. *Kreutzer, var 1843—90 violinlärare (professor) vid konservatoriet i Paris, där han undervisade bl. a. *Wieniawski, *Marsick, *Sara-sate, *Kreisler.