739 Mendelssohn 740 piano, orgel 1. instrumentalensemble (Vater unser, folkliga visor och lieder till texter av bl. a. Goethe och Shakespeare m. m.). Han har också skrivit operor, orkesterverk (däribland 3 symfonier), kammarmusik (stråkkvartetter, violinsonater, violoncell-sonat, pianosonater m. m.), orgelverk, violinkonsert o. a. Dessutom komponerade han generalbasartade orgelstämmor till Schütz’ passioner och andra verk av Schütz. Av hans skrifter må nämnas Die Bearbeitung von Volksliedern (1926), Tonleiter und Kirchen tonarten (1927). — Litt.: H. Hering, A. M. (diss. 1927). Mendelssohn, Felix Jakob Lud-wig M. - B a r t h o 1 d y, f. 3/2 1809 i Hamburg, d. 4/11 1847 i Leipzig, den klassicistiska romantikens förste store mästare, sonson till den judiske filosofen Moses M. M. var ett av alla tiders märkligaste musikaliska underbarn och hade dessutom fördelen att hans utveckling kunde försiggå utan ekonomiska hämningar. Efter en god undervisning i hemmet tillsammans med de likaledes högt begåvade syskonen Fanny, Rebekka och Paul, övertogs hans utbildning av Ludwig Berger i piano, Henning i violin och Zelter i teori. Vid sidan därav erhöll han en gedigen allmänt humanistisk uppfostran i klassiska och moderna språk, målning etc. I föräldrahemmet umgicks allt vad Tyskland hade av kultur och snille, Goethe betraktade Felix som en son och Zelter kallade honom 1824 i Bachs, Haydns och Mozarts namn efter ett uppförande av ett sångspel (det fjärde i ordningen) i hemmet från lärling till gesäll. Redan då hade M. sedan 1818 ofta uppträtt offentligt som pianist, hade skrivit en violinsonat, två pianosonater, en liten kantat, sånger, manskvartetter m. m., hade översatt grekiska skalder med bibehållande av versmåttet, etc. Samma år erhöll han undervisning i piano av Moscheles. Vid en resa till Paris 1825 genomgick han en prövning för Cherubini, som erb jöd sig att ta hand om hans vidare utbildning, vilket dock avböjdes. Vid 17 års ålder komponerade han uvertyren till Shakespeares En midsom-marnattsdröm och framvisade där ett mästerskap, som han senare väl skulle uppnå men aldrig överträffa. De närmaste åren studerade han vid universitetet i Berlin, uppförde sin första opera Die Hochzeit des Cha-macho (1827) och gav 1829 signalen till den stora Bachrenässansen genom att uppföra Mattheuspassionen (som legat bortglömd sedan sin tillkomst 1729). Samma år gjorde M. på uppfordran av Moscheles sin första engelska resa, vilken grundläde det anseende i England M. ännu har. Här uppförde han i London sin c-moll-symfoni och f. f. g. uvertyren till En midsommar-nattsdröm. Han hann samma år göra en turistresa till Skottland, som gav impulserna till konsertuvertyren He-briderna och a-moll-symfonin (”den skotska”), och avböja en musikprofessur vid Berlinuniversitetet. 1830 företog han en resa till Italien, varifrån han 1832 reste vidare till Paris och, efter att där ha legat sjuk i kolera, till London, där han spelade sin g-moll-konsert och Capriccio i h-moll samt dirigerade Hebriderna. Äter i Berlin uppförde han samma verk, men dessutom ”reformationssymfonin” och uvertyren Meeresstille und glückliche Fahrt, sökte förgäves platsen som dirigent vid Singakademie efter Zelter men fick i stället uppdraget att leda den nederrhenska musikfesten i Düsseldorf. Härifrån besökte han London, dirigerade där sin A-dur-symfoni och återvände till Düsseldorf som stads-musikdirektör. Innan han i augusti 1835 tillträdde platsen som dirigent vid Gewandhaus i Leipzig hade han lett musikfesten i Köln. Gewandhaus-konserterna under M:s ledning gjorde Leipzig till Tysklands musikaliska medelpunkt. Här bildade han (1843) tillsammans med konsertmästaren Ferd. David, Moritz Hauptmann och Robert Schumann musikkonservato-riet, blev 1836 hedersdoktor vid universitetet, uruppförde samma år Paulus i Düsseldorf, och ingick 1837 äktenskap med Cäcilie Jeanrenaud. Från 1841 delade han sin tid mellan Leipzig och Berlin, där han blev generalmusikdirektor 1842 och på konungens (Friedrich Wilhelm IV) önskan komponerade musiken till Antigone, Oedipus och Athalia. Vintern 1844—