765 Moodie—Morcman 766 Moodie, Alma, 1900—1943, australiensisk violinist (var bosatt i Schweiz), var 1907—10 elev av “Thomson i Bryssel, konserterade 1913 tillsammans med Max “Reger, studerade 1919 vidare för “Flesch och utvecklade sig till en av samtidens bästa violinister (särskilt i verk av stort format, t. ex. Beethovens, Brahms’, Regers och Pfitzners konserter). Hon konserterade även i Sverige. Mora'les, Clary Charlotta, f. Asplund, f. 31/5 1876, sångpedagog, har erhållit sin utbildning främst av Caroline Östberg, Julius Hey och Gillis Bratt. Har bl. a. medverkat vid Göteborgs orkesterförenings konserter, Svenska musikfesten 1906 samt vid Operans och Musikerförbundets symfonikonserter i Stockholm. Förutom i Sverige har fru M. framträtt som romanssångerska vid konserter i Norge, Danmark, Tyskland, England och Schweiz. Sedan många år tillbaka är fru M. verksam som sångpedagog och var t. f. lärare i solosång vid konservatoriet i Stockholm 1925 och 1933—34. Gift 1902 med Olallo M. Mora'les, Cristobal, ca 1500— 1553, spansk kompositör, var 1526—• 30 domkyrkokapellmästare i Avila, 1535—40 sångare i påvliga kapellet i Rom, 1545—47 domkyrkokapellmästare i Toledo, från 1551 i Malaga. M. var ej blott en av sin tids främsta kontrapunktiker utan han var t. o. m. i viss mån en föregångare till Pales-trina som förädlare av den tredje nederländska skolans kontrapunktik. I satsens välklang kan han f. ö. jämställas endast med Palestrina. Han skrev 4-stämmiga magnificat (1542), 2 böcker 4—5-stämmiga mässor (1544), 4-stämmiga motetter (1543— 46), 5-stämmiga motetter (1543), 4— 6-stämmiga lamentationer (tryckta efter M:s död 1564) m. m. Många av hans verk har utkommit i nytryck i samlingar av Pedrell, Proske o. a. — Litt.: R. Mitjana, C. M. (spa. 1920), J. B. Trend, C. M. (i Music and Letters, 1925). Mora'!es, Olallo Juan Magnus, f. i Spanien 15/10 1874, tonsättare och dirigent, var elev vid konservatoriet i Stockholm 1891—99 (Lennart Lundberg i piano och Stenhammar i kom position), där han tog sina examina. Som statens tonsättarstipendiat vistades han 1899—1904 i Berlin, spelade där piano för Teresa “Carreno, studerade komposition för H. Urban och dirigering för Hans Pfitzner. Från 1901 var han musikkritiker i Göteborgs Handelstidning, blev 1905 kapellmästare vid Göteborgs orkesterförening och samtidigt organist vid Synagogan, var 1909—11 musikkritiker i Dagens Nyheter och 1911—18 i Svenska Dagbladet. 1917 blev han lärare i partiturspelning och dirigering vid konservatoriet i Stockholm och var 1918—40 sekreterare vid Musikaliska akademin (professor 1921). Är sedan 1918 inspektör för de statsunderstödda orkestrarna, var var 1923—33 ledamot av Kungl. Teaterns styrelse, är sedan 1924 medlem av Radiotjänsts programråd och från 1935 av statens kulturråd. M. är en av de oftast anlitade dirigenterna vid landsortens orkesterföreningar. Han har även framträtt som gästdirigent i Danmark, Finland, Tyskland och Schweiz. Som tonsättare har M. sökt sina stilistiska förebilder dels inom spansk impressionism, dels från César Franck-skolan och dels inom svensk högromantik -— närmast Stenhammar och Alfvén och har också lyckats förena dessa sinsemellan disparata element till en stilistisk enhet. Han har komponerat orkesterverken Symfoni i g-moll, uvertyrerna Försommar och Abu Casems tofflor — ett verkligt lyckokast — Serenad m. m., en stråkkvartett D-dur, en pianosonat Dess-dur, smärre verk för olika instrumentalbesättningar (Hostalgia), körverk och sånger. Av hans hand föreligger också en historik över Musikaliska akademins verksamhet under tiden 1771—-1921 (tillsammans med Tobias Norlind, 1921) samt översikter över perioderna 1921—31 (1932) och 1931 —41 (1941). Gift med Clary M. Morceau de genre [mårså' dö /är] (fra.) karaktärsstycke. Morcman, Oscar, f. 1892, norsk tonsättare, var affärsman men utbildade sig själv till musiker, framträdde med konstnärlig mognad och oklanderlig teknik 1921 i Oslo med