769 Mossolov—Mouquet 770 Mossolov, Alexander Vasilje-vitj, f. 10/8 1900, rysk (ukrainsk) kompositör, var till 1925 elev vid konservatoriet i Moskva (bl. a. för Mjas-kovskij), modernistisk komponist av nyrysk skola, har komponerat körverk (kantaten Sfinxen efter O. Wilde), en konsert för piano och kammarorkester, kammarmusik (klarinettrio, vio-loncellsonat, stycken för viola och piano, pianosonater m. m.). Moszkowski, Moritz, 1854— 1925, tysk pianist av polsk börd, var elev och lärare vid Kullaks pianoakademi i Berlin, där han verkade som ryktbar pianovirtuos 1873—97. Från 1899 var han verksam i Paris. Som tonsättare framträdde han med en pianokonsert, en violinkonsert, orkestersviter och den symfoniska dikten Jeanne d’Arc, baletter m. m. men har vunnit särskild popularitet med sina spanska danser och sina karaktärs-stycken för piano {Serenata, Valse de concert, o. a.). M otett, kontrapunktisk form med text ur bibeln 1. den kyrkliga liturgin. Den tidigaste m.-en bildades över en gregoriansk cantus firmus, som stro-fiskt upprepades i ténor stämman (*motetus, *cantus firmus- 1. kor al-mot ett). Under inflytande av cac-cian och andra kanonartade former uppstod inom de nederländska skolorna omkr. 1500 den genomkompone-rade m.-en, där cantus firmus imita-toriskt genomfördes i alla stämmorna. Denna m. fick alltså formen av en rad löst sammanfogade fugaton. Ur m.-en uppstod under 1600-talet kantaten (genom sönderfall av m.-en i från varandra skilda satser). Ur den instrumentala m.-en, ricercaren, utvecklade sig under 1500- och 1600-talen å ena sidan fugan (genom koncentration av det tematiska materialet), å den andra kyrkosonatan (genom att de underordnade avsnitten blev fristående satser). På liknande sätt uppstod ur variationsricercaren det lutherska koralförspelet.—Li 11.: C.-A. Moberg, Kyrkomusikens historia (1932), avsnittet Från motett till kantat. Mote'tus, en under *ars antiqua-perioden vanlig musikalisk form med en mot (gregoriansk melodi över en bibeltext) som Man tus firmus (*té-nor), till vilken fogades kontrapunk-terande överstämmor (motetus 1. du-plum, triplum etc.). M. var den första utvecklade *polyfona formen med rytmiskt och melodiskt sj älvständiga kontrapunkter med olika texter, vilka t. o. m. kunde vara på skilda språk. M. blev så småningom utgångspunkten för såväl cantus firmus-motetten som den profana rondeau- och chan-sonstilen under *ars nova. Motiv kallas den minsta rytmiska smådelen i en musikalisk sats. Ett taktmotiv sträcker sig över ca en takt, men sällan från taktstreck till takt-streck utan oftare med takttyngd-punkten (taktens ”etta”) som höjd-1. slutpunkt. Man skiljer mellan stigande m. (med upptakt: fallande m. (med *ansl|utningsm.): och blandade m. (med såväl upptakts-som anslutningsmotiv): 1 M.-ets stigande del kan stundom uppdelas i ett 1. flera delmotiv, likaså kan den fallande delen ofta vara utvecklad i underordnade anslutnings- och delmotiv. Jfr Period. Moto (it.) ”rörelse”, con m. med rörelse, rörligt, piü m., rörligare. Motrörelse, moto contrario (it.), i stämföringsläran 2 stämmors rörelse emot 1. ifrån varandra: Mouquet [mokä'], J u 1 e s, f. 1867, fransk kompositör, studerade vid konservatoriet (rompriset 1896) i Paris, där han 1913 blev professor. I sin stora produktion (oratorier, orkesterverk, kammarmusik, orgel- och pianostycken m. m.) rör han sig gärna med 25. —• Musiklexikon.