771 Mouton—Mozart 772 Familjen Mozart omkr, 1780. Målning av J. N. de la Croce. Mozartmuseet, Salzburg. antika motiv, t. ex. i den symfoniska dikten Perseus och Andromeda, orkesterpreludiet Diana och Endymion, Pans flöjt (sonat för flöjt och orkester) m. m. Mouton [motå'], Jean, ca 1470 —1522, fransk-belgisk kompositör, elev av Josquin Desprez och lärare till Willaert, sångare hos Ludvig XII och Frans I, kanonikus i Thérouanne och St Quentin. Jämte Josquin var M. sin tids fantasifullaste och tekniskt mest fulländade mästare. Han har skrivit mässor, motetter och andra andliga körverk. Tyvärr finns av dessa endast ett fåtal i nytryck (därav en mässa i H. Experts Maitres musiciens de la renaissance frangaise, bd 9, samt enstaka satser i Riemanns och Seherings Musikgeschichte in Beispielen; i äldre samlingar hos Bumey, Commer, Forkel och Hawkins). Mozart, Leopold, 1719—1787, österrikisk violinist och komponist (W. A. M:s fader), studerade juridik vid universitetet i Salzburg men måste av ekonomiska skäl överge sina akademiska studier, blev först kammartjänare, senare orkesterviolinist och slutligen hovkomponist och från 1762 vice kapellmästare hos ärkebiskopen av Salzburg. Hans Versuch einer gründlichen Violinschule (1756, nytryck 1922), har ännu betydelse för vår kännedom om 1700-talets uppförandepraxis. Under inflytande av såväl Mannheimskolan som de tidiga wienklassikerna komponerade han symfonier och andra orkesterverk, ofta av programmatisk art (Musika-lische Schlittenfahrt), serenader, pianosonater, operor, oratorier och kyrkomusik. Främst har han dock haft betydelse som uppfostrare av Wolfgang och dennes äldre syster Nannerl (Mari a A n n a M., 1751—1829, gift baro-nessa Berchthold). Det lysande konstnärliga resultatet av denna uppfostran kan aldrig förnekas, även om det icke utan fog kan göras gällande att överansträngningen under Wolfgangs barndom i förtid bröt hans hälsa. I alla händelser handlade L. M. alltid med sonens bästa för ögonen, ja han avbröt t. o. m. sin egen verksamhet som skapande musiker för att helt kunna ägna sig åt sin sons utbildning och för att inte gå i vägen för denne. —• Litt.-. M. Friedlaender, L. M:s Klaviersonaten (Die Musik årg. 4