773 Mozart 774 nr 1), A. Schurig, L. M:s Reiseauf-zeichnungen 1763—71 (1920), H. Abert, L. M:s Notenbuch von 1762 (Gluck-Jahrbuch årg. 3). Mozart, Wolfgang Amadé (han var döpt till Johannes Chryso-stomus Wolfgangus Theophilus) f. i Salzburg 27/1 1756, d. i Wien 5/12 1791, spelade vid 4 år redan fiol (utan undervisning), sjöng vid 5 år med i en skolopera och väckte vid 6 år uppseende som cembalist (tills, med sin 11-åriga syster Nannerl) vid hoven i München och Wien. Fadern Leopold M. gav honom en utomordentlig musikalisk fostran och planlade efter bästa förmåga hans framtid men ansträngde måhända väl hårt gossens krafter. 1763 spelade M. bl. a. i Frankfurt a/M (med den unge Goethe bland åhörarna), Wien, Paris och London, där han omhändertogs av J. Chr. Bach, som kom att utöva stort inflytande på hans stil. 1766, åter i Salzburg, världsberömd och med sin första violinsonat redan tryckt i Paris, skrev han första avdelningen av oratoriet Die Schuldigkeit des ersten Gebots och en skolopera. För andra gången besökte han därefter Wien för att låta uppföra sin opera La finta semplice, vilket icke lyckades (utan först tre år senare i Salzburg). Däremot uppfördes sångspelet Bastien et Bastienne (text efter Rousseaus Byspåmannen; uppförs ännu) på en privatscen. Inför hovet dirigerade han dessutom sin första mässa. Som nyutnämnd ärke-biskoplig konsertmästare i Salzburg for han i slutet av 1769 till Italien, där han liksom tidigare Gluck blev påvlig riddare av gyllne sporren. I Bologna (där 1928 hans oratorium Isaacco återfanns) blev han på initiativ av sin mentor och lärare Padre Martin! efter traditionell prövning i kontrapunkt medlem av filharmoniska akademin, skrev för Milano operan Mithridate och fick uppdraget att komponera Judith-oratoriet La Betu-lia liberata (text av Metastasio), som uppfördes 1771 i Salzburg, och vann kort därpå framgång i Milano med den lilla operan Ascanio in Alba. Till den nya Salzburgbiskopens installation 1772 skrev han II sogno di Sci-pione och åter för Milano operan Lucio Mozart 1762. Målning av okänd konstnär. Mozartmuseet, Salzburg. Silla. En tid av arbetsro följde nu i Salzburg med symfonier, serenader, konserter, mässor och musiken till skådespelet König Thamos. För München skrev han den redan konstnärligt fullödiga operan La finta giardiniera och för Salzburg herdeoperan II re pastore (Metastasio). Kort därpå anträdde M. med modern en lång resa över München och Augsburg till Mannheim, där hans första stora förälskelse, i sångerskan Aloysia Weber, kusin till Carl Maria von W. och senare hans svägerska, höll honom kvar längre tid. I Paris, där modern avled 3/7 1778, väckte han inte som 15 år tidigare någon uppmärksamhet. Striderna mellan ”gluckister” och ”picci-nister” pågick som bäst, och M. var inte längre något underbarn. Han uppförde emellertid baletten Les pe-tits riens och tillägnade Ludvig XV: s dotter en violinkonsert (nyligen återfunnen). Året därpå åter i Salzburg som ärkebiskoplig hovorganist kunde han 1781 uppföra sin första opera seria Idomeneo. Efter en häftig tvist med ärkebiskopen slog sig den unge mästaren ned i Wien och skrev nu för den av Josef II grundade tyska nationalteatern den tyskspråkiga operan Enleveringen ur seraljen (f. f. g. 1782). Samma år gifte han sig med Con-stanze Weber, som trots påfallande karaktärsfel blev honom en god