801 Nedda—Neruda 802 sonat op. 9 h-moll), pianostycken och. sånger. Nedda, sopranparti i Leoncavallos opera *Pajazzo. Nederländska skolorna brukar man benämna de tre komponistgrupper, som från provinsen Hennegau (nuvarande Hainau) mer 1. mindre behärskade Europas musikliv mellan 1430 och ungefär 1520. Den första n. skolan med Binchois och Dufay står ännu under starkt inflytande av ars nova och den engelska fauxbourdon-tekniken, den andra, vars mest framträdande företrädare är Ockeghem och Obrecht, utvecklar den genomimite-rande polyfonin till dess högsta tekniska fulländning, och den tredje, som behärskas av Josquin Deprez och Pierre de la Rue, förenar den högsta polyfona konst med ansatser till harmonisk karakteristik och naiv tonmålning (se Musica r i s e r v a t a). Neefe, Christian Gottlob, 1748—1798, tysk komponist, studerade vid universitetet i Leipzig (dr jur.), var från 1777 teaterkapellmästare och blev 1781 hovorganist i Bonn, där han var Beethovens lärare. Han blev 1794, då det kurfurstliga hovet flydde undan revolutionstrupperna, utan anställning och drog sig under sina sista år med nöd fram som teaterkapellmästare. Sin musikhistoriska betydelse har han som komponist av sångspel och melodramer, men han skrev också sånger, körverk med orkester, pianosonater och en konsert för violin och piano med orkester. Hans självbiografi har utgivits i nytryck av Alfr. Einstein (Allgemeine Musik-zeitung årg. 1). — L it t.: Irmgard Leux, N. als Instrumentalkomponist (1925), M. Stöpfgeshoff, N. als Lie-derkomponist (diss. 1924), H. Lewy, N. (diss. 1902). Ne'nia (gr.), veklagandets gudinna, även klago- 1. lovsång över en död. N. sjöngs av begravningsgästerna med ackompanjemang av flöjt. Under romantiken är N. stundom benämning på instrumental 1. vokal komposition som skrivits till minne av någon avliden (t. ex. hos Brahms, Sgambati, Sjögren, E. Westberg m. fl.). Nero (Nerone), opera av Boito till egen text (sv. övers, av Helmer Key), uppf. f. f. g. i Milano 1/5 1924, i Stockholm 9/4 1926. Neruda [ne'roda, sv. utt. neru'da], tjeckisk musikerfamilj, av vilka flera haft en framträdande ställning inom svenskt musikliv, nämligen utom Wilhelmina N". och F r a n z N.: M a r ia N., violinist, konserterade med sina syskon i Tyskland, England, Ryssland och Sverige, där hon 1868 ingick äktenskap med operasångaren F. *Arlberg; E u g e n i e N"., gift med en son till A. F. Lindblad; OI g a N. (f. 1858), elev av Clara Schumann, verksam som pianopedagog och kammarmusikspelare i Stockholm. Neruda, Franz (Frantisek) Xa-ver, 1843—1915, tjeckisk violoncellist, dirigent och tonsättare, deltog i konsertresorna genom Europa med sina syskon (i Sverige f. f. g. 1861), var 1864—76 medlem av Det Kongelige Kapel i Köpenhamn, grundade 1868 kammarmusikföreningen i Stockholm och 1870 Nerudakvartetten i Köpenhamn, var från 1892 efter Gade ledare för Musikföreningen i Köpenhamn (professors namn 1893), medverkade ofta i Aulinska kvartetten, dirigerade från 1890 Kungl. Teaterns symfonikonserter i Stockholm, där han från 1891 även var ledare för Musikföreningen, dirigerade 1909—11 Sydsvenska filharmoniska föreningens konserter och blev LMA 1890. I Köpenhamn var han dessutom mycket uppskattad både som violoncell- och pianolärare. Som tonsättare framträdde han med orkester- och kammarmusikverk i nationell tjeckisk stil samt med sånger. — Lit t.i SMT (1891 s. 9, 1897 s. 83, 1907 s. 150, 1910 s. 33, 1911 s. 137). Neruda, Wilhelmina (Wilma) Marie Franziska, 1838—1911, tjeckisk violinist, elev av *Jansa i Wien, framträdde redan som 6-årigt underbarn i Wien, konserterade sedan tillsammans med sina syskon i Tyskland, England, Ryssland och Skandinavien, första gången i Sverige 1861, var från 1864 gift med Ludvig *Norman, var violinlärare vid konservatoriet i Stockholm 1867—70, ingick 1888 nytt äktenskap med den tysk-engelske pianisten och dirigenten Sir Charles Hallé (1819—95), LMA 1864 och av 26. — Musiklexikon.