799 Neapolitanska ackordet—Nedbal 800 Kadenser med neapolitanska ackordet. pel och komponerade där operan Or-pheus og Eurydice (f. f. g. 1786). N. har skrivit 23 operor (de flesta till italiensk text, de ovannämnda till svensk, dansk el. tysk), 12 oratorier, talrika psalmer, mässor, ett Vater unser (Klopstock), ett Te deum och talrika smärre kyrkomusikaliska verk. Han har även skrivit Lieder beim Klavier zu singen (1784), Frei-mädrerlieder (1782), solokantater och andra solosånger. Av hans instrumentalmusik må nämnas symfonier, kammarmusik med piano (även med glas-harmonika), pianosonater o. a. Av sin samtid betraktades N. som jämställd med Ph. E. Bach och Haydn; för eftervärlden är han en av de mera betydande företrädarna för den känslosamma stilen och för romantiken; för oss svenskar är han dessutom av ett alldeles särskilt intresse ss. den förste, som i Sverige införde den nya operastilen och som skapare av den första svenska operan. — Lit t.: R. Engl änder, J. G. N. als Opernkomponist (1922) samt uppsatser av T. Nbrlind i Musiklexikon och STM årg. 1923. Neapolitanska ackordet, n. sext-ackordet, n. sextens ackord, [-*mollsubdominantensledtonsväxlings-klang,-] {+*mollsubdominantensledtonsväxlings- klang,+} alltså b-durklangen i a-moll och a-dur. I neapolitanska operaskolan och f. ö. i hela högbarockens musik var n. a. en nästan stereotyp slutfalls-vändning i mollkadensen. N. a. är med sin starkt affektiva verkan karakteristisk för den ^känslosamma stilens har-monik och har även fått stor betydelse inom den romantiska harmo-niken, där det förekommer även i dur. N. a. upplöser sig vanligen till moll-subdominanten men ofta även direkt till dominanten. Neapolitanska skolan, den grupp italienska operakomponister, som under högbarocken (ca 1700—50) efterträdde venetianarna. Det tonspråk som n. s. utvecklade var i hög grad affektivt och fick stor betydelse som förmedlare från barockens kärvhet till wienklassikernas instrumentaldramatiska stil. Den n. s.-s operastil råkade efter Glucks framträdande i viss mån i vanrykte som ytlig och konventionell. Beträffande de bästa av dess företrädare ss. Pergolesi och Jo-melli var emellertid detta oförtjänt, och även efter Gluck utövade den ett icke obetydligt inflytande på den italienska operans utveckling. Utom de redan nämnda må av n. s.-s komponister nämnas Al. Scarlatti, Leo, Feo, Porpor a, Vinci och Traètta samt på den komiska operans område Piccini, Paesiello och Cimarosa. Utanför Italien utövade n. s. stort inflytande på operan (Händel, Hasse m. fl.) liksom även på kyrkomusiken. Ne'dbal, Oskar, 1874—1930, tjeckisk tonsättare, studerade till 1892 vid konservatoriet i Praha (komposition för Drofåk, violin för Benne-witz), var en av grundarna av Böh-merkvartetten, där han svarade för altviolinstämman till 1906, dirigerade 1896—1906 Böhmiska filharmo-nin i Praha och 1906—19 Wiener Tonkünstler-Orchester, en kortare tid även Volksoper i Wien, och blev 1923 operachef i Bratislawa. Han komponerade flera baletter, operor och operetter, av vilka Polskt blod (Polen-blut, Wien 1913) hade stor framgång och även uppfördes i Sverige. Han skrev vidare orkesterverk (Scherzo-Caprice op. 5), kammarmusik (violin