811 N ielsen—N ietzsche 812 Arthur Nikisch. holm så sent som på 1920-talet visslade ut hans fjärde symfoni. Men även här har man vunnit förståelse för hans verk och strävanden, och i dag har hans musik genom radion erövrat hela landet. — Litt.-. Hugo Selig-mann, C. N. (da. 1931) och C. N:s sånger, RiR (nr 51, 1943), Sten Broman (RiR nr 13, 1943). Nielsen [nellsen], L u d o 1 f, f. 29/1 1876, dansk tonsättare, studerade vid konservatoriet i Köpenhamn 1900—-03, blev 1903 soloaltviolinist och vice dirigent vid konsertorkestern vid Köpenhamns Tivoli, var även medlem av Björvig-kvartetten och studerade 1908 som Anckerstipendiat i Tyskland, Österrike och Italien. N. har komponerat symfonier och annan orkestermusik, stråkkvartetter, operor, baletter, smärre instrumentalstycken och sånger. Nielsen [nellsen], Kai O 1 u f, f. 19/5 1898, dansk-svensk violinist, har studerat vid universitetet och konservatoriet i Köpenhamn. Till lärare har han haft Peder Möller, Pierre Martin Marsick i Paris och Maja Bang i New York. Kom 1927 till Sverige då han engagerades som andre konsertmästare i Radiotjänsts sym foniorkester och stannade där till 1937. N. är anställd som förste violinist i Konsertföreningen i Stockholm och har uppträtt som solist vid egna konserter och med orkester. Nielsen, Thor vald, f. 1891, dansk violinist. Efter studier vid konservatoriet i Köpenhamn 1907—10 var N. 1914—36 violinist i Det Kgl. Kapel samt är lärare i violin vid konservatoriet sedan 1928. Han är även primarie i T. N.-kvartetten. Som tonsättare har han framträtt med verk för violin m. m. Nietzsche, Friedrich, 1844— 1900, den tyske diktarfilosofen, har gått till musikhistorien framför allt i de av sina skrifter som rör Wagner och hans idéer. Som präglare av begreppen apollinisk för den konstnärliga klarheten, genomskinligheten, måttfullheten, det klassiska, och dionysisk för det berusande, överväldigande, det romantiska, ställde han sig i sina skrifter Die Geburt der Tra-gödie aus dem Geiste der Musik (1872) på den dionysiske Wagners sida. Från att ha varit dennes varmaste anhängare slog han om med sina arbeten Unzeitgemässe Betrachtungen: R. Wagner in Bayreuth (1876), Der Fall Wagner (1888) och N. contra Wagner (1889) och blev Wagners oförsonligaste motståndare. Man har sökt förklara detta omslag dels ss. ett tecken på den begynnande sinnessjukdomen (H. St. Chamberlain), dels ss. förorsakat av en alltför stor väsensfränd-skap (B. Diebold, Der Fall Wagner, 1929). Man har också sökt förklaringen i en hemlig kärlek till Cosima Wagner. N. har haft betydelse för musiken även som skald — hans dikter har tonsatts av A. Mendelssohn, Peterson-Berger m. fl. Dessutom har hans Also sprach Zarathustra varit inspirationskällan för Rich. Strauss i den symfoniska dikten med samma namn. Ss. tonsättare har N. framträtt med körverk med orkester och med piano, sånger m. m., tyvärr med alltför ringa teknisk färdighet men med en bestämd föraning av impressionismen. — Litt.: W. Dahms, Die Offen-barung der Musik, Eine Apotheose Fr. N:s (1922); L. Griesser, N. und