813 Nikisch—Nilsson 814 Wagner (1923); E. Gürster, N. und die Musik (1929); P. Lasserre, Les idées de N. sur la musique (1930). Nikisch, Arthur, 1855—1922, ungersk dirigent, studerade till 1874 vid konservatoriet i Wien, där Dessoff var hans lärare i komposition och Hellmesberger i violin, blev sedan han någon tid verkat som violinist i österrikiska hovkapellet kapellmästare vid stadsteatern i Leipzig 1878, 1889 dirigent för symfoniorkestern i Boston, 1895 vid Gewandhaus i Leipzig och samtidigt ledare för de filharmoniska konserterna i Berlin och Hamburg, var 1902—07 även studiedirektör vid konservatoriet i Leipzig och 1905—-06 tillika direktör för stadsteatern. N. var jämte Mahler sin tids märkligaste orkesterledare, en lika genial interpret av Beethovens som av Bruckners och Tjajkovskijs symfonier, och förbinder som dirigent epoken Bülow med epoken Toscanini. Han var den geniale improvisatören, vars tolkningar ständigt skiftade karaktär och som med sin fantastiska slagteknik och sitt suggestiva väsen kunde vid konserten nå de subtilaste verkningar. — Litt.’. H. Scevalley, A. N:s Leben und Wirken (2 uppl. 1925); A. Hette, A.N. (1922); E. Segnitz, A.N. (1920); F. Pfohl, A. N. (2 utökade uppl. 1925). Nilsson, Hildur Alice (Babs), f. 26/1 1924, jazzsångerska (alt), har tagit lektioner i plastik vid Dalcroze-institutet i Stockholm samt i talteknik för Carl Barcklind och Georg Funkquist. Hon har sedan 15-årsåldern framträtt ss. refrängsångerska. I radio och på grammofon samt sedan 1940 även i filmen har hon gjort lycka, liksom även som komponist och textförfattare inom jazzbranschen. Nilsson, Christina, f. 20/10 1843, d. 22/3 1921, en av sin tids största sångerskor (sopran), lärde sig tidigt själv spela fiol och bidrog redan vid 8-årsåldern till familjens uppehälle genom att uppträda på marknader. Hennes röstbegåvning upptäcktes 1858 av en mecenat, som för utbildning sände henne till Ade-laide Leuhusen. Hon framträdde redan året därpå vid en konsert i Halmstad, fick även undervisning av Franz Berwald, som varmt intresse- Christina Nilsson. rade sig för henne, sjöng 1860 vid konserter i Stockholm och Upsala och reste med friherrinnan Leuhusen till Paris, där hon under 4 år studerade för Masset, Wartel och delle Sedie. 1864 debuterade hon på Théåtre ly-rique som Violetta i La Traviata och vann snabbt rykte med roller som Lu-cie, Nattens drottning och Cherubin, debuterade i London 1867 på Her Majesty’s Theatre (Violetta), framträdde med framgång även som konsertsångerska i Kristallpalatset och som oratoriesångerska i Birmingham, var från 1868 engagerad vid Stora operan i Paris. 1870—71 turnerade hon i Amerika och företog till 1886 omfattande gästspel och konsertturnéer i England, Amerika, Ryssland, Spanien, Frankrike, Österrike m. fl. länder (i Sverige 1876 och 1885). Hon ingick äktenskap 1872 med fransmannen Auguste Rouzeaud (d. 1882) och 1887 med greve Casa Miranda (d. 1902) i Madrid. C. N:s röst skall inte ha varit särskilt stor men mjuk och fyllig. Hennes omfång sträckte sig från lilla g till d3. I motsats till Jenny Lind, vars konstnärliga styrka låg i det omedelbara naiva uttrycket, torde N. ha varit en mera komplicerad konstnärs-natur med starkt temperament och en ovanlig förmåga till inlevelse i olika stilarter. Hennes bästa rollskapelser lär ha varit Margareta i Me-