819 Nordqvist—Norge 820 mästare vid Kungl. Teatern 1876, andre kapellmästare 1879, hovkapellmästare 1885 och operachcf 1888—92 samt dirigent för Musikföreningen 1886—89. Tidigare framträdde han även som kammarmusikspelare (altviolinist). Som tonsättare anlitades han flitigt för festmusik vid särskilda tillfällen (t. ex. den populära sorgmarschen till Karl XV :s begravning). — N. anses ha varit en av våra största dirigentbegåvningar. Som orkesterledare vann han stort anseende som Haydn- och Mozarttolkare. — L i 11.: Ad. Lindgren, Svenska hovkapellmästare (1882), C. F. Lundqvist, Minnen och anteckningar (1908—09), SMT (1886 s. 9, 1897 s. 83, 1900 s. 65, 1904 s. 81). Nordqvist, Gustaf Lazarus, f. 12/2 1886, tonsättare, studerade vid konservatoriet i Stockholm 1901—10 (Ernst Ellberg i komposition, Lennart Lundberg i piano) där han avlade sina examina. 1914 blev han organist i Adolf Fredriks kyrka, är sedan 1924 lärare i harmoni vid Musikhögskolan och är även överlärare i orgel vid Karl Wohlfarts musikskola. N. hör till den grupp av svenska tonsättare, som har följt i Emil Sjögrens spår som lyriker. Tyngdpunkten i hans skapande verksamhet ligger i hans mer än 150 sånger med texter av de svenska lyrikerna från 90-talet och framåt. Liksom Sjögren förmår han avlyssna dessa dikter deras inneboende melodik, som han ställer i relief mot en naturlig och fyndig harmonik. Som vokalkomponist har han även framträtt med andliga sånger, a cappella-sånger för blandad kör och manskör, barnvisor m. m. Till hans större verk hör Kantat vid Adolf Fredriks kyrkas 150-årsjubileum 1924, Kantat vid Medelpads allmänna körförbunds 25-års-jubileum och Davids psalm nr 27. Han har även skrivit en välklingande violinsonat samt kompositioner för orgel och för piano. Nordraak [-råk], Richard, 1842 —1866, norsk tonsättare, var elev till *Kiel och Kullak i Berlin, blev med sin musik till Björnsons Maria Stuart i Skottland och till Sigurd Slembe den förste företrädaren för den nationella romantiken i Norge och har som sådan direkt inverkat på Grieg. Han har även komponerat den norska nationalsången Ja, vi elsker dette landet. — Sedan 1942 är en kritisk samlingsupp-laga av N:s verk under utgivning av Ö. Anker och O. Gurvin. Norlin, Inge-Gerd Barbro, f. 9/6 1918, operettsångerska (sopran), studerade sång för Mme Skilondz sedan 1937 och genomgick Operaskolan 1940 —42. 1942 Kristina Nilsson-stipen-diat. Hon har uppträtt vid Kungl. Teatern bl. a. som en av valkyriorna i Valkyrian och Fiametta i Birgitta, vidare Diana i Orfeus i underjorden och mor Annika i Värmlänningarna, ävenså har hon uppträtt på Operans turné i Sverige 1941 som Cherubin i Figaros bröllop. Hon debuterade 1942 som Nancy i Martha och är soliststipendiat sedan 1942. Norge. Man har anledning antaga, att N. under medeltiden hade en (sedermera glömd) musikkultur av liknande art som den isländska. Med kristendomen följde den gregorianska sången — man har även funnit inhemska alster av denna art — och av flerstämmig musik har åtminstone en tvåstämmig (gymelartad) hyllnings-sång till Magnus Orkney-jarl (1200-talet) bevarats (i UUB) (se nästa sida). Från 1600-talet låg musikodlingen huvudsakligen i händerna på (stundom danska) stadsmusikanter, vilkas tjänst från slutet av 1700-talet för det mesta förenades med organistsysslan. Från denna tid besöktes landet ofta av namnkunniga virtuoser. Redan 1749 besökte Gluck Kristiania med ett resande operasällskap. Under 1700-talet började man också bilda amatörorkestrar och filharmoniska sällskap för oratorieuppföranden. Det första inhemska musikdramatiska verket var Bjerregaards sångspel Fjeldeventyret (1824) med musik av W. Thrane, ledare av musiksällskapet i Kristiania och i denna egenskap företrädare till Ole Bull. Denne, som sedermera blev en världsbekant violinvirtuos, hade tagit intryck av Thrane men kanske i än högre grad av bondspelmännen Torgeir Augundsson (”Myllarguten”). Även om Bull ej var mannen att skapa en nationell norsk stil — hans begåvning torde nog trots Sætergjentens