821 Norge 822 Søndag ha legat mera åt det virtuosmässigt violinistiska än åt det kom-positoriska — blev han ändå en förmedlare mellan den folkliga musiken och konstmusiken. L. M. Lindeman samlade norska folkmelodier men ansluter sig i sina egna kompositioner närmast till tysk orgelbarock. H. Kjerulf ger sina sånger visserligen ett folkligt drag, dock snarare danskt än norskt, och formellt står han — liksom sin samtida J. G. Conradi och senare F. A. Reissiger, O. Winter-Hjelm m. fl. -—• på Leipzigskolans grund. Först in på 1860-talet bröts isen av Richard Nordraak (d. 1866 vid ännu ej fyllda 24 år, skaparen av den norska folksången Ja vi elsker dette Landet), som genom sin scenmusik till Björnsons Maria Stuart och Sigurd Slembe men kanske mest genom sin personlighet lyckades vinna Edvard Grieg för en norsk-norsk musik. Grieg smälte på ett genialt sätt in den norska tonen i sin personstil, som blev förebildlig ej blott för den kommande norska musikodlingen med mästare som J. Svendsen, Chr. Sinding, P. Winge, J. Halvorsen, C. Elling, G. Schjelderup, J. Haarklou, Hj. Borgström, Ole Olsen, I. Holter, J. Salmer, E. Alnæs, S. Lie, F. W. Gomnæs, Pau-line Hall, Signe Lund m. fl. utan även på den sena nationella romantiken överhuvud (Peterson-Berger m. fl. svenskar men kanske i synnerhet nordamerikanen Mac Dowell och engelsmannen Delius). Sedan 1800-talets senare hälft florerar ett rikt musikliv i N. och ej blott i Kristiania (abonnemangskonserter och filharmoniskt sällskap med Conradi, Kjerulf, Grieg och Svendsen som ledare) utan även i Bergen (sällskapet Harmonien, stiftat 1855), Trondhjem, Fredrikshald (F. A. Reissiger), Stavanger, Kristiansand, Porsgrund m. fl. platser. Över hela landet bildades oratoriesäll-skap och manskörer. Kammarmusiken odlades av bl. a. G. F. Langes stråkkvartett, konservatorier och musikskolor grundades i Kristiania (1883), Bergen (1905) och Trondhjem. Operakonsten odlas vid Nationaltheatret i Oslo (grundad 1899) och under de sista 25 åren har Filharmoniska orkestern i Oslo höjt sig till konstnärlig jämnhöjd med symfoniorkestrarna i övriga nordeuropeiska huvudstäder (dirigenter: A. Kielland, I. Dobrowen m. fl.). — Under de sista årtiondena har den skapande musiken i N. behärskats av den nationella romantiken, som följer dels en klassicistisk linje (O. Hjellemo f. 1873, H. Cleve f. 1879, P. Reidarson f. 1879, A. Eggen f. 1881, A. Hurum f. 1882 m. fl.), dels en impressionistisk (D. Monrad Johansen f. 1888, Sverre Jordan f. 1889, M. M. Ulfrstad f. 1890, F. Kristoffersen f. 1894, A. Kleven f. 1899 o. a.), dels en expressionistisk 1. neoklassisk (F. O. Valen f. 1887, O. Morcman f. 1892, organisten A. Sandvold f. 1895, B. Brustad (kammarmusik) f. 1895, H. Sæverud f. Tvåstämmig hyllningssång till Magnus Orkney-jarl,