901 Pergament—Pergolesi 902 komponerade små operor, som stilistiskt sammanknyter *Purcell med Handel, grundade the Academy of an-cient music för att odla 1500-talets a-cappellamusik, verkade från 1712 som organist hos hertigen av Chandos, där han möjligen var J. H. Romans lärare, blev 1713 dr of music i Oxford, 1715 kapellmästare vid Lincoln’s Inn Field Theatre och 1737 organist vid Charter house. P. har gått till eftervärlden närmast genom The beg-gar’s opera (tills, med John Gay, nytryckt i Zwei Opernburlesken, 1912), en parodi på den italienska operan och Händel (se B a 11 a d opera), komponerade också anthems och annan kyrkomusik för hert. av Chandos, därtill flöjt- och violinsonator (nytryck hos Moffat), violinkonserter och danser, sikrev också A treatise on harmony (1731) och andra avhandlingar. Pergame'nt, Moses, f. 21/9 1S93, finländsk-svensk tonsättare och recensent, blev efter studentexamen elev i violinspel och musikteori vid Kon-servatoriet i S:t Petersburg och därefter vid Sterns konservatorium i Berlin, var 1913—15 ledare för Akademiska orkestern i Helsingfors och flyttade därefter till Sverige (1918 svensk medborgare). Han har varit dirigent för Blau-Weisskören (1918—20), Judiska sällskapets orkester från 1940 och Brommakören från 1942. Som musikkritiker har han varit verksam i Svenska Dagbladet 1923—38, i Nya Dagligt Allehanda 1938—39 samt som musikanmälare vid Aftontidningen sedan 1942. I Paris dirigerade han Svenska kören 1920 och var anställd inom filmen 1939—40. Han har komponerat musiken till baletten Krelan-tems och Eldeling (uppförd 1927 på Kungl. Teatern), ett femtiotal sånger, piano-, cello- och violinkompositioner, klavertrio, körer a cappella och med orkester samt orgelverk (varav två sviter Almqvistiana, byggda på C. J. L. Almqvists Fria fantasier för piano), filmmusik (Med livet som insats, 1939, m. fl.), Kantat till Bromma luftskydd (uppf. i Alvikshallen 1942), en omdiktning och nyredigering av Bervvalds opera Estrella di Soria (uppf. på Stora Teatern i Göteborg). Han har även skrivit Svenska tonsät- Pergolesi. Karikatyr av P. Ghezzi 1735. t are (1943) och Vandring med fru Musica (1944). Pergolesi (Pergolese), Giovanni Battista, 1710—1736, italiensk kompositör, var elev av "Durante och *Feo vid Conservatorio dei Poveri i Neapel, komponerade redan tidigt utan framgång oratorier och operor, väckte uppmärksamhet med två mässor 1731 och slog igenom med sitt intermezzo La serva padrona (1733, ofta given i Stockholm som ”Pigan husfru”, senast under titeln ”Ett litet huskors”), som sedermera blev av stor betydelse för utvecklingen av buffa-operan. Av hans övriga 7 operor har endast två gått till eftervärlden: Maestro di musica (bearb. av A. Schering 1928) och intermezzot La finta pollacca. (1734, nytr. av Radiciotti 1914). Hans mest betydande verk blev emellertid Stabat mater (komp, under hans sista år, nytryckt i partiturupplaga hos Eulenburg) för sopran, alt, damkör och stråkorkester. Särskilt i Sverige blev den populär och uppfördes från 1730-talet så gott som årligen i Stockholm ända fram mot århundradets slut. Den hör ännu till den levande repertoaren. Icke minst betydande var dock hans 12 triosonator (2 i nytryck i Riemanns Collegium