905 Period—Persfelt 906 Perio'd (gr. peri'odos kretslopp) en sluten melodibildning, som i den symmetriska stilen normalt består av åtta taktmotiv ordnade efter ett liknande symmetriskt schema som det stigande taktmotivet, d. v. s. så att första takt-motivet står i upptaktsförhållande till det senare, första tvåtaktsgruppen till den senare och första halvperioden till den senare. Genom delning av takterna (så att varje taktmotiv skenbart kommer att sträcka sig över två takter, ss. t. ex. i wienvalsen, som egentligen skulle noteras i 6/4 1. 2/2-takt) uppstår den skenbart 16-taktiga p.-en; genom sammanslagning av taktmotiv till en takt (ss. i ”Gubben Noak”) uppstår en skenbart fyrtaktig period. Periodens symmetri kan också brytas dels genom upprepning av taktmotiv 1. införande av övertaliga taktmotiv, dels genom uteslutning 1. sammanslagning av taktmotiv (eli-sion). Perkussion [pöka'//en] (eng.) slagverk. Pero'si, (Don) L o r e n z o, f. 20/12 1872, italiensk kompositör, präst, studerade i Milano 1892—93 och till 1894 i Regensburg för Haberl, blev 1895 vikarierande kördirigent i S. Marco i Venedig och från slutet av 1898 av påven utnämnd ledare för kören i Sixtinska kapellet; denna tjänst lämnade han 1915 av hälsoskäl. 1 en stil, sammansatt av element från Palestrina, Lotti, Cherubini, Verdi och veristerna, har han med flödig melodiingivelse och ofta stark dramatisk intensitet komponerat ett tjugotal oratorier, mer än 30 mässor jämte andra körverk med orkester och a cap-pella, ca 150 andliga sånger, orkester-och orgelverk samt kammarmusik. —• Litt.: E. Carabella (i Bollettino bibliografico 1930), Z. Musmeci, Don L. P. e le sue opere (1932), A. Dame-rini, L. P. (it. 1924), R. Rolland (i Några tonkonstens mästare i våra dagar, sv. övers. 1919). — Hans broder Marziano P. (f. 20/10 1875), påvlig organist i Valle di Pompei, har komponerat operan Pompei (Wien 1912), körverk a cappella och med orkester, symfonier för orgel och orkester m. m. Lorenzo Perosi. Pero'tinus (Magnus), Magister, ca 1250 kapellmästare vid kyrkan Beata Maria (föregångare till Notre Dame) i Paris, en av ars antiquas största mästare, utökade den av Leoninus skapade två- och trestämmiga organala satsen till fyrstämmig, skrev även trestämmiga moteti och conducti. Persfelt, Bror Edvin, f. 27/5 1881, violoncellist och pedagog, var elev vid konservatoriet i Stockhom 1894—99 med Anton Andersen som huvudlärare och därefter som Jenny Lind-stipendiat vid konservatoriet i Frankfurt a/M. för Hugo Becker, B. Cossman och Ivan Knorr (teori), har dessutom studerat komposition för Paul Erdtel i Berlin och Hugo Alfvén, var under ett år anställd vid konservatoriet i Offen-heim och därefter under 13 år vid Helsingfors’ musikinstitut som lärare och inspektör, bosatte sig sedan i Berlin och företog vidsträckta konsertresor i Tyskland. 1922—40 var han anställd som konsertmästare i hovkapellet i Stockholm. Han har komponerat bl. a. Introduktion och fuga, Passacaglia för violin och violoncell samt konsert d-moll (1926). I Stockholm utövar P. sedan snart 25 år en omfattande lä-rarverksamhet och har under denna tid fört fram talrika elever till konsertstadiet, däribland Alex Bergkvist, Folke Bramme och Gunnar Rydberg.